Ibland rasar jag ner under jorden.

Tung i kroppen och tom i sinnet och tårar som rinner.

Jag tappar fotfästet. Vet inte var jag är, vart jag är på väg, vad jag vill, eller vad meningen med mina mål är.

Vem bryr sig?

Vad finns kvar om man skulle stryka allt man gör för att någon annan skall må bra, någon annan skall uppskatta det man gör, någon annan skall tycka om en, älska en.

Hur mycket självkänsla finns som kött på benen man står på, egentligen?

Vad är att vara sig själv? Vem är jag?

Supermänniskan styr när hon vill vara pigg, när hon vill vara trött, när hon vill springa, när hon vill fokusera, när hon vill nå fram till mål, när hon vill ha ännu en boll i luften, ännu ett järn i elden, ännu en tyngd på sin rygg. Supermänniskan orkar allt.

Hinner så mycket.

För det finns ingenting mellan raderna.

Det finns inga svängar på vägen, inga omvägar.

Det finns egentligen inga känslor heller. Allt är så enkelt. 

Ett uppladdningsbart batteri som man kan ladda igen och igen.

Och batteriet gör av med allt. Inte en gnutta går till spill.

Inte en gnutta lägger sig på lager. Jag vet att jag lever nu. Men jag vet inte om det är mer värt när jag inte når dit jag vill.

Det är ett jävla jobb att vara bara människa.

"Jag drömde mig vara en supermänniska, fullt utrustad med fokus och ork. Jag var oövervinnerlig, det fanns inget jag inte hann, inget som inte stod i min makt, jag lyste av perfektion - varför kändes jag då så tom? J

ag var så fullkomlig som jag strävat efter, mitt mål var uppnått, varför ville jag ändock ha mer?

Det jag så drivet jobbat emot rann undan och i stället för att känna mig fylld och nöjd försvann ribban jag satt mig att uppnå högt ovanför mitt huvud och jag nådde den återigen inte.

Samma ångest igen - börja om - ny perfektion - nytt mål  - men vilket mål då? Vad finns det mer än att vara fullkomlig?

Vad finns det mer?? När infinner sig ro?

Jag klättrar och klättrar men står alltid inför nya hinder?

Varför? Var ska jag leta? Vad vill jag? Varför blir jag så ensam och tom?

Varför duger jag inte? Jag vågar inte duga. Jag vågar inte duga! JAG??

Som räds inget?? Underligt? Men jag vågar inte duga.. för vad händer om jag låter mig duga och jag inte gör det i andra människors ögon?

Blir inte fallet så långt då? Så hårt och så förödande? Jag måste duga, jag kan inte fungera annars, jag går i bitar om jag inte duger!

Jag måste vara bäst !!!

Tänk om jag försvinner annars, om jag inte är bäst?

Jag blir nog inte älskad om jag inte är bäst.

Hur gör jag då? Jag har inte orken att vara bäst.

Måste jag vara bäst? Ja!! Men jag måste hitta andra vägar,

jag VET att jag inte kan vara bäst, förutom på en sak - att vara jag.."

//   Mela

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu finns inte denna bloggen mer..   http://skjutenskata.blogg.se/?tmp=11203413   Dit ska ni bege er om ni vill läsa... ...

Hamnade hos Camilla på frulle... E juh den vanliga " lördags-rutinen" liksom.. Vi har allti lika kul hon och jag... Vi skäller lite på barnen som allti får nåt tok-fnatt och ska slåss eller kasta saker... Sen dricker vi för mycke kaffe och svär äver...

Jag kommer inom en snar framtid Byta denna bloggen till en annan......   http://skjutenskata.blogg.se/   Så nu vet... Men håll koll här.. Får så länge bloggar jag här.. =)   Hoppas ni läsare följer me mig till andra Bloggen sen..     // Mela ...

Regnar idag också. Och har gjort hela natten... Kl.04 satt jag i köket en stund, tittade ut när det regnade... Jag älskar verkligen regn.... Mycke regn...... Jag mår bra när det regnar..Sitta och bara lyssna på regndropparna mot fönstret.... Underbar...

Samtal.... - Hampus -Öhu....Asså... jaaa..Öööh öhh - Ja det är Hampus - Hej det är Michaela ( observera, jag sa heeela mitt namn ) - Öh..Ja ? - Är.... *****  Där ? -Nej -Ööh... Okej.. Men... Öhum.. är är ***  Där ? -Nej.....Vem är det ? - Det är Mich...