det e den stora fråga Jag va så säker..Jag va verkligen på väg bort.. Mitt hjärta hade redan förberett sig att säga hej då, tack för denna tiden.... men jag e kvar Bra eller inte (?!?!)Jag vet inte alls....Jag vet juh knappt vem jag e längre förutom en mamma som jobbar så hon nästan stupar...Men det blir väl bra i slutändan.. I hope !!!Många tankar iof...Därför passar det nog bra me en tripp nu til Östersund, jag tror jag behöver det... Hoppas nu mitt beslut va det bästa... //M

Jag hörde en vits för ett tag sen.Den gick ungefär så här:Spermiernas ledare ger klartecken åt armen: "Okej grabbar, nu är vi inne-Kör så det ryker"!!Och dom små sädescellerna ilar glatt iväg.Ägget ska invaderas !!!!Men snart avblåser ledaren anfallet med en suck."Stopp, vänd om !! Det va ett arsle "Ja i rumpan blir det inga barn gjorda.Å andra sidan är det juh inte så ofta man har sex för att få bebisar.Sex e snarare ett nöje, en väloljad del av nöjesindustrin, å nu syftar jag inte på porr.Sexuella signaler är så självklara att vi knappt tänker på dem längre.Folkära artister, kungligheter och små barn- alla är sexiga.Och vår sexualitet ska vi inte skämmas över.Men så blir det som det alltid blir.Det som tidigare varit hemligt och lite syndigt släpps in i våra vardagsrum, välsignas och blir lika upphetsande som blaskig folköl.För kom inte och säg att vi har bättre sex nu bara för att det blivit så shyst och tillåtet.Istället försöker folk hitta tillbaka till syndens mörker..Och Voilá- bakvägen öppnar sig !!!Inom porrbranchen har rumpskottet länge varit vardagsmat, men nu pågår lansering ute i det civila livet medsexrådgivarnas benägna bistånd.Fler killar övertalar sina tjejer att gå med på anal final för att krydda hedersknullet me lite snusk.Och kanske e det inget att göra så mycke väsen av.Men ibland undrar jag var kvinnan ska söka sexuell bekräftelse.Först dög inte tuttarna, och vi fick silikonet.Nu duger inte fittan och vad får vi då ?!?Jo..Analsex mina damer...Vad kommer härnäst...Könsbyte??//M

Kan inte låta bli att tänka att det inte är så konstigt att killar och tjejer inte kan mötas och inte har samma uppfattning om vad kärlek är. Killar bläddrar i porrtidningar och tänker att det är så det ska vara. Tjejer läser Harlequin-romaner och tror att vad de läser måste vara kärlek. Killarna längtar efter den villiga slynan - gärna i sexig kostym. Tjejerna efter den mystiske främlingen - helst med ett mörkt förflutet...Är det konstigt att det blir fel? Att vi inte förstår varandra?För att citera direkt ur kiosknovell: "Det är din mödom. Det kommer att göra ont. Men jag måste göra det här. Han tryckte ner henne hårt mot lakanen och..." Jag behöver kanske inte skriva mer. Ni inser det absurda hoppas jag.Hade en pojkvän ett tag som, fast ingen av oss erkände det för andra. Han verkade ha tittat på tok för mycket på porrfilm. Förutom att han trodde att klitoris var något som bäst stimulerades på håll, dvs utan kroppskontakt, så hade han också en förkärlek för att vinkla ut höften för att få bästa "kameravinkeln". Han hade nog aldrig reflekterat över varför han gjorde som han gjorde. Men jag å andra sidan kunde inte hjälpa att jag låg där och undrade...Så... Ja..Vad säger men?!?Mer porr till tjejerna å mer Harlequin-romaner till Killarne ?!?Vet inte... * funderar *Men..Kanske ska vi kommunicera lite bättre.I sängen å utanför sängen.Tänk va bra allt skulle bli då.. :o)//M

Allt jag önskar är att en tår kan rinna ner för min kind...att jag kan luta mig mot en förtroendefylld axel och känna en trygghetskänsla i att allt kommer bli bra men min stolthet sätter stopp. Där andra riskerar att explodera när saker och ting blir för mycket…antingen genom raseriutbrott eller hysteriska gråtattacker lägger sig enbart ett tryck över bröstet på mig och jag sväljer det hela. Jag håller det inom mig och ger mig fullständigt fan på att jag ytterligare en gång ska klara av allt själv! Jag behöver fan ingen hjälp utifrån! Jag behöver fan inga sympatier! Det är inte synd om mig… Jag är starkt! Jag kan själv! Andras explosioner blir min implosion. Men det finns väl anledning till att just Stolthet är en av de 7 dödssynderna. Inte nog med att det är en dödssynd, det leder dessutom till att man blir en oerhört ensam människa för när man behöver all hjälp som bäst stöter man bort sina närmsta som mest. Jag har alltid haft en tendens att hamna i de mest udda situationer men har alltid lyckats ta mig ur dem på ett eller annat sätt men den här gången vet i fan hur jag ska lyckas men lik förbannat kan ni räkna med att jag kommer att göra det själv! Jag vet att ni vill väl men snälla se att jag behöver lösa mina kriser själv! Framför allt de jag själv har försatt mig i. Min stolthet är ju faktiskt det enda jag har. Det enda jag kan luta mig mot i alla situationer. Hur mycket jag än gör bort mig och hur mycket jag än är hatad så är det min självrespekt jag måste klamra mig fast vid! Jag vet att jag sviker mig själv gång efter gång och hade jag kunnat göra mig av med mig själv så hade jag gjort det men tyvärr är jag illa tvungen att drar med Fröken Mela livet ut. Mina vänner har inte riktigt samma flyt… Med ytterst få undantag är du borta om du är borta eller om du ifrågasätter mig eller hur jag hanterar situationer jag stöter på. Självklart inser jag att hela ”kan själv”-grejen är fruktansvärt infantil men hade ni funnits med, eller visste ni absolut allt som fanns att veta så inser ni varför just det är så otroligt viktigt för mig. Många människor vill mig väl men misslyckas ändå med att ta sig in i mitt liv enbart för att de undrar vad det egentligen är jag håller på med. I know my life and my values are fucked up! But don’t you fucking dare question them! Jag vet…det låter helt absurt. Jag vet att det jag håller på med är fel men vägrar ta kritik för det. Är det då stolthet har övergått i något sjukligt? Just nu känner jag mig bara helt apatisk inför hela livet. Inget mål och ingen vilja och dessutom problem man aldrig kunde ha drömt om att man skulle försätta sig i. //M

”Jag läste något kul här som jag har funderat länge över!Eftersom alla är så ärliga så ska jag minsann berätta att jag har varit med 22 st. Och är 24 år. Varit ihop med Pelle sedan jag var 21. Blev av med oskulden när jag var 13. Hade ett långt förhållande från att jag va 15 år tills jag va 18 ( + nån månad ).Han jag då va tillsamans me trodde iof att jag hade varit me mååånga, då jag hade ett hemskt ryckte.. Så jag sa -Ja visst många har det varit, fast han igentligen va nr.3 * ha ha*Har varit utan sex som längst i 8 veckor och det var precis efter jag fick barn!Slutsatsen är alltså att jag hade 20 stycken under fem år, 2 av dessa va "one night stands"Detta har gjort att jag känner min kropp så grymt väl, älskar min kropp, kan komma på en minut ( om jag bara vill ), är skit bra på oralsex och min man har aldrig klagat på hur jag är i sängen!Se det så här alla ni som känner att ni haft en aning för många... Det går inte att ändra på så varför bry sig? Ni hade inte haft erfarenheten som ni har idag, om ni inte hade experimenterat! Killar kan göra det utan att skämmas, då kan vi det också!22 stycken and damn proud of it! Så det så!”//M

Jag har alltid haft ett Hemligt Rum. Ett eget krypin. Bara mitt. Ingen annans. Ett rum där jag förvarat mina hemligaste av hemliga hemligheter, där jag ruvat på mina hetaste fantasier, där jag njutit i smyg för att tillfredställa mina behov.Begär. Bekräftelse. Sex.Det fanns inga nycklar till det hemliga Rummet, bara koden i mitt huvud. I mitt minne. En kod jag aldrig aldrig lämnade ut till någon annan.Jag gömde mig därinne allt som oftast. För att komma undan den dåvarande sambon, rutinerna, tristessen, den grå vardagen. Jag satte mig bekvämt tillrätta i ett hörn av rummet och slöt ögonen och plockade fram mina fantasier. Fantasier om spännande människor, tankar om sex med passion, drömmar om sex med kärlek och känsla.Ibland fantiserade jag iof inte om sex över huvudtaget, utan om "spännande" saker bara, saker som jag ville göra i livet men aldrig tog mig för att göra.. Saker som gjorde att det "pirrade" till i kroppen.Drömde mig bort. Längtade.Ja, jag trivdes verkligen därinne...//Mela

Jag är besviken liksom den skeppsbrutnesom trodde sig samtala med en människa och som plötsligt märkte att det var en apa.//M

Visste du att om man slår upp ordet Blogg i en ärkegamla Latin-Peruanska neurosedyn-ordboken så betyder det direkt översatt: "Att på fjantigast möjliga sätt förlöjliga sig själv i evighet samt döma sig själv till evig onani"...//M