Min väninna berättade i dag att hon hade spelat in hur hennes ex låter när dom
"håller på som bäst"
Hon hade spelat upp det för sina förra abetskamrater som hade garvat tills dom nästan svimmat..
-Du kan få höra det nån gång åxå Mela om du vill, sa hon..
*jag tittade på henne med vid öppen mun*
-Öhhhum...Jaha..Jaja..Va kul !! (eller nåt)

Är inte det att gå över gränsen ?!?
Spela in på ett kassetband när man stånkar å stönar som mest å sen spela upp det för sina arbetskamrater...

När hon hade berättat detta för mig kunde jag inte låta bli at börja fundera en smula.
Kvinnor/tjejjers vana att ohejdat dela med sig av sina killar/pojkvänner kan faktiskt vara en aningen ansträngade..
De flesta män är nog medvetna att tjejerna är mycket pratbenägna, men de förtränger nog det faktum att det är dom som det talas om..
Eller kanske bryr dom sig inte ?!?

Frågan är förstås VARFÖR är tejejer så nyfikna och samtalsbenägna ?!?
De finns säkert de som skulle argumentera för att kvinnan, genom historien, alltid varit en ganska utsatt varelse, och därför varit i stort behov av allhanda information för att kunna utöva något som helst inflytande.
En annan förklaring skulle kunna vara att kvinnor sedan urminnes tider fostrats till att hålla
ihop klanen, och därför även måste prata om dess medlemmar.
Men viktigare att hålla i minnet är att den verbala famnen är en vida accepterad social umgängesform.
Den Tjej som avviker från normen, som undanhåller information, betraktas som uppnäst.
Som om hon verkar vara märkvärdig på nåt sätt.
Dessutom; Den som inte delar med sig får inget veta.


//M

Mitt Hjärta..Vad får jag av dig (?!?!)//mela

Mina tårar rannRann i timmarUtan att nån förstod att dom gjorde mig illaKännde en hand på min kroppTårarna rann mwe å merKände fler händer på min kroppJag grätHänderna blev hårdare å hårdareKänslan av skuld å ångest växteVäxte för att jag grätHänderna hamnade på min kropp för att jag grät....Det va mitt fel.......Det är det fortfarande.....Va gjorde denna 12 åriga flicka för fel ?!?!//Mela

En stor del av min tid går till sökandet efter saker jag förlagt. Det kanske är roligt. I alla fall om man står snett bredvid och ser på mig när jag yr omkring. Men en vacker dag har det blivit ordning här hemma, och då hittar jag alla mina saker. Jag behöver inte ens sakna dem! //Mela

Undergivelse är en gåva som skall förvaltas med Kärlek... <3

//Mela...

upptäcktsresandeEn sinnenas doktor UtforskaDe vita fläckarnaI kärlekens kartbokFinnaDina erogena zonerDin tropiska regnskogLära kännaLeva därResten av mitt liv...//M

Jag hade skjutit på det i veckor, men nu var jag verkligen tvungen att köpa en ny behå.Varje gång va det samma trauma, främst beroende på att fortfarande, efter alla dessa år, inte har en susning om vad jag har för storlek.Det normala förfarandet brukar vara att jag hugger en nehå som " ser ut att passa", eller går på mått som jag "tror att jag har haft".Å resultatet av detta är att jag har ett antal behåar där brösten håller på att ramla ur alldeles för små kupor eller så försvinner dom i tygmassorna och måste räddas av Brösträddningsjouren.För mitt otränade öga ser alla behåar lika stora/små ut trotts att jag vet att det e avsevärd skillnad på min byst och Victroia Silverstedts dyrköpta "grand-sice-meloner".Men den här gången hade jag gett mig sjutton på att jag skulle ha en behå som satt snyggt !!!-Be expediten om Hjälp !! < tipsade mig vänninan, som är något av en expert på sådana här saker. Eh?Skulle jag, som knappt kan visa hud för min vänner, låta en vilt främmande människa strirra på mina bröst och min nakna, svettiga överkropp (?!?!)Vänninan måste verkligen skämta med mig aprilo (?!)Jag bestämde mig för att trots allt följa hennes råd.Inne i en butik tillhörande en känd kedja mötte jag ett exemplar av " Den perfekta Expediten", vars enda uppgift var att skrämma slag på icke perfekta kunder.Hon hade stränga svarta glasögon och snörpte åt måttbandet under bysten så att jag va nära att svimma. Som om det va en korsett, inte en behå jag skulle köpa.- Du är en sjuttiofemma, fastslog hon.Och vem var jag att protestera ?Trots att jag hade en känsla av att det borde vara en bokstav också.Med samma uttråkade rutin som en programmerad robot plockade hon ut ett par olika modeller som jag fick ta med mig in i provhytten.Själv fick hon tsnna utanför - hade jag kunnat låsa tygskynket bakom mig hade jag vridit om tre varv.Ett antal behåar provades och förkastades.När jag försökte förklara vad som var problemet med dem, trumpetade " Den perfekte Expediten", ut över hela butiken:- Men du måste juh dra åt axelbanden !!!Återigen idiotförklarad som kvinna, för att jag inte har bröst dom uppfyller "Den Perfekta Expeditens" bröstnormer och ens begriper sig på axelband !jag insåg snabbt att här gällde det att komma ut med livet i behåll - jag köpte en av "hennes behåar".Den satt....sådär.Jag kom att tänka på när jag va barn och besökte en doktor, som under undersökningen pekade på min navel och skämtsamt frågade om jag visste vad det var. Med ett barns osvikliga sinne för livets väsentligheter svarade jag prompt:- Det vet itte jag. Me det HÄR är iallafall prösten !!Det är inte mig det är fel på.En expedit ska kunna hitta en snygg behp till allt och alla.Oavsett vad hon tycker om den blekfetsvettiga varelse, som man alltid tycks förvandlas till i provhyttens obarmhjärtigt vita ljus.Och jag vill återerövra den lilla flickans absoluta förströstan i att hennes "pröst" var vackra och viktiga !!Nästa gång det är dags att köpa ny behå ( om sisådär tio, femton år...) så ska jag gå in i butiken, hugga " Den perfekta Expediten" i kragen och väsa:- Det här är mina bröst och nu ska du hitta den perfekta behån till dem !!!//Mela.. som efter många år "lärt sig" hitta rätt i behå-djungelns alla siffror å bokstäver...

En Mela är en människa som det händer mycke kring.Mycke rör sig i den lilla Hjärnan å hennes stora Hjärta.Här får ni en liten Guidad tur i hennes liv.* enjoy *En Kall November dag Föddes det en liten Speta i Borås med Kolsvart Hår.3 veckor innan utsatt tid kom den lilla tjejen som fick namnet Michaela.Hon har flyttat 11 gr i sitt liv.* Herrljunga (1981 )* Västra Frölunda* Mölndal* Toltorpsdalen* Gällö ( Jämtland ) (1990 )* Hammarstrand ( 1998 )* Östersund ( 2000 )* Märsta ( 2001 )* Göteborg* Falköping* Lidingö (2002)* Hennes Första Kärlek va Alice Cooper när hon va 7 år och såg han på Tv.* Hon sjöng i ett Punkband som 13 åringMen drömmarna Krossades då bandet bara fick spela på musikafton i skolan, ingan annan ville se arga 13åriga tjejer med för mycke smink å rosa hår. Världen va inte redo för dessa tjejer !!...*LeR** År 1996 Blev hennes första egna Ponny Twiggy påkörd av ett tåg efter att ha smitit ur hagen en kall vinterdag.* Hon är utbildad Florist men hyper allergisk mot blommor.* Skolkade i stort sett hela 2:a året på Gymnasiet* Hon Blev utkastad från Elevhemmet när Elaka Husmor kom på att hon hade Pojkar på rummet... Det va en Synd enligt denna stackars gamla kvinna som antagligen inte fått nåt på länge...* Läste Latin i 2 år men kan knappt ett ord längre.* Förlovade sig 1:a gången när han va 16 år.* År 1997 Kvalade hon sig till Sm i Hoppning med sin "låne" Ponny McIvory, men fick dra sig ur då hästen skadades.* Hennes första piercing satte hon på kroppen som 17 åring, sen rullade det på med både de å tattueringar.* Delade sommaren 2001 ut Kondomer på Storsjöyran i Östersund...* Hon har festat många gånger med Gruppen Hardcore Superstars i Göteborg.* Hon e barnsligt förtjust i sura och salta godisar.* År 2003 Födde hon En liten Linus <3* År 2003 Gifte hon sig me sin Pelle <3* År 2004 Opererade hon sin "halux valgus"Och hoppade på kryckor i några veckor* År 2005 Fick hon Retning på Hjärnhinnan och mådde skit dåligt. Det värsta hon varit med om.* År 2006 Fick hon En Liten Jens <3* funderar *Sen va det inge mer sådär.. viktigt...Snipp snapp slut.. Så va guidningen slut...//M