Läppar som pressas mot varandra.
Mjukt.
Sakta.
Hårt.

Tungor som leker.
Nafsande i underläppen.
Lite lätt sugande på läppen.
Tungan som rör sig över mjuka läppar.
Fjäderlätta pussar.
Varm andedräkt.

Fingrar som rör sig upp på nacken och upp genom håret.
Naglar som river lite löst i hårbotten och ut genom håret.
Läppar som stannar upp för att känna på varandras andedräkt.
Ögon som öppnas och möts i en lång blick.

Tungor som möts.
Tungor som leker.

faaaaaaaan... detta är det enda jag suttit o tänkt på idag.. Kul!!
Idag är det tråkigt att vara själv för idag vill jag kyssas.

//   Mela

Det kan nog varje människa intyga.

VIlken tjej vill inte efter ett tag "hjälpa" mannen att ändra sig lite, för att bli en snyggare, bättre, duktigare man så att han "duger" att visa upp för väninnor, mamma, arbetskompisar osv.

Det börjar ju redan i tonåren när man blev ihop med en kille, få vågade väl bli ihop med den man egentligen tyckte bäst om utan det blev någon som alla de andra tyckte var snyggast och coolast.

Ekänn tjejer!

Sen fortsätter det ju livet ut verkar det som. För de flesta.

Man har ser väninnor genom åren träffa kille, efter någon månad så har hon börjat med små förvandlingar. Byter ut hans garderob efter hand,

 "Du är mycket snyggare i snäva jeans", Du passar SÅ bra i rött" och sen kommer frisyren, skägg eller mustach eller vad hon nu får för sig är snyggare på honom. 

Vill han inte sätta på sig tröjan som du köpt så blir då sårad eller sur och han känner sig tvungen att sätta på sej tröjan iaf.

Sen flyttar de ihop och det är hon som bestämmer, givetvis, hur det mesta ska se ut där hemma, vems saker och möbler som gör sig bäst i hemmet. Hans grejer duger inte, hans sätt att hålla ordning i hemmet duger sjävlklart inte. Det är hennes sätt att städa. torka, putsa, stryka, laga mat som är det ända rätta! Finns det NÅN som säger emot?

Får de sen barn så är det enbart hon som vet hur barnet ska skötas, bytas, kläs, lekas med osv. Han blir i värsta fall helt utfryst från den lilla gemenskapen mor-barn.

Självklart finns det massor av kvinnor som delar med sig och låter mannen göra på sitt sätt utan att säga att det är fel men många många anser att de där männen ändå gör allt så tokigt så det är lika bra att göra det själv.

Är det inte så att de flesta killar/män som vuxit upp sedan 70-talet är uppfostrade jämlikt,?

De har fått lära sig att diska, städa, tvätta, stryka, ja allt så man måste göra i ett hem men hans sätt att göra det duger inte åt tjejen<7kvinnan bara för att det inte är hennes sätt att göra det.

Vad bottner det i då?

Jo förstås att han har lärt sig av SIN mamma och det är hans kvinnas svärmor och en helt naturlig konkurrent om mannens gunst.

Den nya kvinnan vill naturligtvis att han ska älska henne mer än sin mor, därför måste han göra som hon tycker är rätt och inte som moderns.

Visst, detta är att hård dra men är ändå rätt i stora drag.

Kampen om mannen kanske sker undermedvetet men den finns där.

 VIssa slåss mera öppet  men hur som helst så gagnar det inte mannen.

När kvinnan till slut fått honom att tycka att hennes sätt är det rätta så har han blivit undanskuffad så länge att han inte gör något alls, kanske av rädsla att bli tillräffavisad eller hånad som vanligt och då står hon där och får göra allt själv.

Kvinnan måste lära sig att mannen gör på sitt sätt och acceptera det.

Vem har sagt att hennes sätt är bättre än hans?

VI är olika och gudskelvov för det! VI måste uppmuntra olikheterna och vara glada för att alla vill göra saker i hemmet även fast det skiljer sig från

Mitt sätt.

De flesta mammor skulle väl inte drömma om att tillfrättavisa, klandra eller håna barnet när det hjälper till med något hemma och det inte blir exakt som man själv gör det.

Nej just det, vem har rätt att stå över någon annan och slå sig själv på bröstet. I stället säger man att "Vad duktig du är, du har gjort jättefint!". Uppmuntrar man inte andra människor, oavsett om de är män, barn eller kollegor så slutar de hjälpa dej.

SÅ kvinna, sluta gnäll att mannen inte "hjälper till" där hemma, det är garanterat du själv som lärt honom det.

Eller om han var så lat när ni traffades, varför flyttade du ihop med honom?

Alla människor skulle lära sig att respektera, uppmuntra och berömma andra människor lite mer så skulle samhållet se annorlunda ut.

Du kvinna kan börja där hemma, låt bli att göra allt och låt  mannen och barnen göra på sitt sätt så kunde du ägna dej åt dej själv lite mer så kanske du blir lite gladare!

Lär dig lita på dina familjemedlemmar - de kan och vill - fast på sitt sätt!

// Mela

Vi alla vet juh att Massagestavar kan se ut Nästan  hur som helst..
Dom populäraste stavarna senaste åren har juh sett ut som djur, Delfiner och kaniner i alla konstiga utföranden..

Men nu ni.....

Håll i er...

Här e det nya !!!

NU ska vi tydligen leka med Kaninmaten istället för Kaninen....

Hmm.....

Well, dom e säkert kanonbra, brukar va bra grejer men ändå..

Lite sketiskt till om jag skulle gå igång på "grönsaker "..........

Nån som provt Majsen eller moroten (?!?!)

Men iaf.. Dom finns på Lustjakt att inhandla ...

Och där har dom även mye annat kuligt man kan shoppa..

//    Mela

Ibland rasar jag ner under jorden.

Tung i kroppen och tom i sinnet och tårar som rinner.

Jag tappar fotfästet. Vet inte var jag är, vart jag är på väg, vad jag vill, eller vad meningen med mina mål är.

Vem bryr sig?

Vad finns kvar om man skulle stryka allt man gör för att någon annan skall må bra, någon annan skall uppskatta det man gör, någon annan skall tycka om en, älska en.

Hur mycket självkänsla finns som kött på benen man står på, egentligen?

Vad är att vara sig själv? Vem är jag?

Supermänniskan styr när hon vill vara pigg, när hon vill vara trött, när hon vill springa, när hon vill fokusera, när hon vill nå fram till mål, när hon vill ha ännu en boll i luften, ännu ett järn i elden, ännu en tyngd på sin rygg. Supermänniskan orkar allt.

Hinner så mycket.

För det finns ingenting mellan raderna.

Det finns inga svängar på vägen, inga omvägar.

Det finns egentligen inga känslor heller. Allt är så enkelt. 

Ett uppladdningsbart batteri som man kan ladda igen och igen.

Och batteriet gör av med allt. Inte en gnutta går till spill.

Inte en gnutta lägger sig på lager. Jag vet att jag lever nu. Men jag vet inte om det är mer värt när jag inte når dit jag vill.

Det är ett jävla jobb att vara bara människa.

"Jag drömde mig vara en supermänniska, fullt utrustad med fokus och ork. Jag var oövervinnerlig, det fanns inget jag inte hann, inget som inte stod i min makt, jag lyste av perfektion - varför kändes jag då så tom? J

ag var så fullkomlig som jag strävat efter, mitt mål var uppnått, varför ville jag ändock ha mer?

Det jag så drivet jobbat emot rann undan och i stället för att känna mig fylld och nöjd försvann ribban jag satt mig att uppnå högt ovanför mitt huvud och jag nådde den återigen inte.

Samma ångest igen - börja om - ny perfektion - nytt mål  - men vilket mål då? Vad finns det mer än att vara fullkomlig?

Vad finns det mer?? När infinner sig ro?

Jag klättrar och klättrar men står alltid inför nya hinder?

Varför? Var ska jag leta? Vad vill jag? Varför blir jag så ensam och tom?

Varför duger jag inte? Jag vågar inte duga. Jag vågar inte duga! JAG??

Som räds inget?? Underligt? Men jag vågar inte duga.. för vad händer om jag låter mig duga och jag inte gör det i andra människors ögon?

Blir inte fallet så långt då? Så hårt och så förödande? Jag måste duga, jag kan inte fungera annars, jag går i bitar om jag inte duger!

Jag måste vara bäst !!!

Tänk om jag försvinner annars, om jag inte är bäst?

Jag blir nog inte älskad om jag inte är bäst.

Hur gör jag då? Jag har inte orken att vara bäst.

Måste jag vara bäst? Ja!! Men jag måste hitta andra vägar,

jag VET att jag inte kan vara bäst, förutom på en sak - att vara jag.."

//   Mela

Jo, då storleken har visst betydelse...

Men det var kanske inte bokstäverna jag menade, utan mäns stora stolthet här i livet! 

Storleken på mäns *egon* är mycket betydelsefull för hur ett förhållande fungerar, men även storleken på deras kärlek och ödmjukhet!

För fasen kvinna, kom till saken då, var det inte storleken på apparaten jag skulle skriva om.. hm.. ja.. apparaten... den du... den skall vara stor så man ser texten! Va, finns det varningstext också (!?!?!)

Nej nu tänkte jag på tv-apparaten som står och blänger på mig halva nätterna!

Fan, när tänkte jag komma till saken...

Jo, mäns storlek på ***** är fan så betydelsefull för män! Tycker dem att dem har stora, så har dem ingen känsla för någon som helst samspel i sängen!

Det är bara att köra på, och kvinnan får tacksamt (?) ta emot! Hrm.. Den känslan är jag nog inte ensam om...

Tycker mannen däremot att den är för liten, så kretsar allt kring det! Han anstränger sig verkligen, att tillfredställa sin kvinna - med för det mesta mycket gott resultat!

Och skulle resultatet vara sämre, kan det ju faktiskt bero på kvinnan… Men det finns ett problem, och det är de ständiga tjatandet om sin egen storleks betydelse!

Trots att sexlivet går som smort! Hm... Är mannen alldeles precis lagom, ja, då är han mer avslappnad, kan sin sak i sängen, men blir lite nojjig ibland!

Så visst, storleken har betydelse - i mäns hjärnor.

De kvinnor som mot all förmodan klagar på mäns för små, dem är antingen helt otränade slappe**** eller så kan dem inget om sex!

För det vet man ju att i en gummistövel räcker inte ens den grövsta.....

Förlåt medsystrar men så är det!

Sluta klaga på killarna, och göra deras liv till ett helvete, och med förlängningen deras nya partners sexliv komplicerat.

Börja träna lilla *musen* så att den blir anpassningsbar!

Känslan blir helt enorm då.

// Mela

Att killar redan från start har ett alldeles särskilt förhållande till sina könsorgan vet vi nog alla.

Det pillas, dras och upptäcks i tid och otid... eller ja, i deras ögon finns det nog ingen otid. Men vad som fascinerar mig mest med detta fenomen är att intresset bara växer och växer ju fler år som går.

Finns det en enda man på denna jord som inte har onanerat på jobbet?
Jag tror de e sjuuukt många iaf men kanske inte många som skulle erkänna de.... * fegisar *

.Det verkar vara så att det ska skvättas och ha sig precis varsomhelst.

Kan man så ska man, är nog parollen som ljuder.
Ursäkterna är att de måste lätta på trycket för att klara av att koncentrera sig på jobbet, men jag tror att det mer har med något revirtänkande att göra - "skvätter jag här så har jag varit här. Ha!"

En annan, mycket mer läskig fråga, är varför handen alltid slinker in i byxorna, ner i kalsongerna och - nu kommer det värsta - upp till näsan för att sniffa lite.

Förstår ni inte hur äckligt det är?

Om nu misstanken om dålig lukt finns så räcker det tyvärr inte att gräva runt och sedan snusa på fingrarna.

Det tycks, i mina ögon, vara enklare med en dusch.

Utöver det så ska det alltid kännas, klämmas, rättas till, hålla, klappa, smekas på deras lille vän.

Det är ungefär som att den är deras napp och de letar sig till den när världen känns otrygg.

Jag vet inte om man ska vara avundsjuk för att man själv inte hyser samma kärlek till sitt könsorgan eller om man ska vara tacksam över att slippa vara så äcklig...

//   Mela

Då var det dags!

Det mest omdebatterade ämnet förutom otrohet på alla forum jag varit inne på iallafall.

 Män som porrsurfar (eller kvinnor för den delen)

Som så många andra har även jag hittat små mappar i min dator med porrbilder som jag helt klart inte lagt där. ( många år sen nu dock )

Mapparna heter gärna saker som "ljudfiler", "deklarationer", "hemekonomi" eller helt enkelt en liten obegriplig bokstavskombination där jag antar att syftet är att avskräcka.

Jag tyckte det var så sött att han försökte dölja det för mig att jag döpte om hans porrmapp till "XXX mapp med porr han tror att jag inte vet om". Han nämnde aldrig namnbytet för mig men han blev helt klart mer avslappnad framför datorn.

Samma vän som beklagade sig över hans flickväns bristande sexlust berättade också att han aldrig känt sig så smutsig som när hon en kväll kom på honom bokstavligt talat med byxorna nere framför datorn.

Ågerigen, snälla förklara för mig vad problemet är!

Ifall min man nekade mig sex och sedan satt framför datorn hade jag först dödat honom och sedan lämnat honom (eller möjligen tvärtom) men om jag är bortrest, inte vill ha sex eller av någon annan anledning inte är tillgänglig så är jag bara glad att min partner har ett aktivt sexliv utan att vara otrogen.

Som många andra kvinnor går jag inte så jättemycket igång på porr men jag har mina böcker och leksaker, både som substitut och komplement till min man. Borde inte män få ha detsamma?

Det kan finnas en problematik med män som surfar porr och det är att dom får en lite snedvriden syn på vad kvinnor faktiskt vill ha i sängen.

Det är ett helt annat problem och kanske skall man passa sig lite för att dra alla män som gillar porr över en kam.

 Eftersom sex som allt annat, oavsett vilken relation man har handlar om kommunikation så tror jag att det krävs mycket värre saker än en stund framför nakna kvinnor på datorn då och då.

Varför inte titta lite tillsammans nästa gång.

Ifall du inte går igång på det du ser på skärmen så kan du förhoppningsvis gå igång på din mans reaktioner.....

//   Mela

Min bror har en teori. Att vi kvinnor blir klängiga för att vi inte håller oss med lika många fritidsintressen som killar gör. Visst det här låter groteskt och förnedrande när man läser det första gången. Men jag tror ta mig fan att det är sant. Med undantag såklart!

Min kompis L har massor av fritidsintressen. Det gör henne en aning svårfångad. Jag hade också en massa fritidsintressen förut. Nu har jag i princip inga. Det var delvis ett val min kropp gjorde åt mig. När jag tränade på slutet, kunde jag vakna upp i min säng och inse att jag inte kunde resa mig för att kroppen gjorde så ont. Mamma och pappa fick lyfta mig upp.

Jag kunde inte ha det så, så jag slutade, med nästan allt.

Eller, jag slutade med ridningen, som var hela mitt liv.

Helt plötsligt hade jag väldigt mycket fritid.

Som jag försökte fylla med någon, inte något.

Jag har låtit mig själv bli satt i en liten låda för många gånger.

När vissa av mina tidigare pojkvänner har insett att jag har mer fritid än dom så har dom kommit fram till att jag är en ägodel. Det kan också bero på att jag alltid varit extremt utåtriktad. Det är obehagligt för en blyg man att ha en extremt utåtriktad flickvän. Så jag lät mig själv bli satt i en låda.

Jag vill påpeka att nån av mina pojkvänner  inte gjort det, åtminstonde inte medvetet.

Jag tror att jag vant mig så mycket vid att bli satt i en låda att jag sätter mig i en själv. Tänk efter... här kommer vad jag kallar mina

intressen:

Musik

Läsa
Matlagning
Kompisar
Film

Är det svårt att sätta mig i en låda?

Jag är alltid hemma.

Jag älskar att vara hemma. Och nu undrar jag lite lagom filosofiskt.

Hur mycket av sig själv kan man ge bort?

Hur mycket kan man förvänta sig att nån annan ska ge en av sig själv?

//   Mela