Produkinformation Mela:

Vad innehåller Mela?
Mela är en svensk tablett och innehåller en stor dos av det verksamma hormonet endorfin samt adrenalin och östrogen.

Hur verkar Mela?
Mela är ett preparat som ökar halten av serotonin. Detta medför att sinnesstämingen förbättras och man känner sig mindre nedstämd. Endorfinet reducerar smärta och ökar välbefinnande.

Vad används Mela för?

Mela används för att behandla olika former av personliga problem, hon går även att använda när du är uttråkad och vill hitta på något roligt.

När skall Mela inte användas?
Mela bör ej användas av människor som är tråkiga, deppiga, fantasilösa, blåsta, opålitliga eller emo.

Att tänka på innan och när Mela änvänds:

Mela bör ej blandas med för mycke alkohol då hon kan sluta fungera på mänsklig nivå som kan resultera i minnesluckor, ångest och illamående.

Vad ska du undvika när du skall använda Mela?
Effekten av behandlingen kan påverkas om Mela intas samtidigt med liknande tabletter .

Mela är ett original och bör därför inte förväxlas med billigare kopior som utlovar samma resultat.

Hur du skall använda Mela:
Det är viktigt att du alltid intar denna tablett regelbundet och noggrant följer dessa anvisningar . Det är viktigt att hela kuren fullföljs, annars kan problemen blossa upp igen.

Vad händer om du tagit för stor dos av Mela?
Det går inte att få för mycket av Mela.

Vilka biverkningar kan Mela ge?
Liksom alla läkemedel kan Mela ha biverkningar.

Biverkningarna är vanligast i slutet av behandlingen då hon kan ge upphov till exempelvis irritation, huvudvärk och trötthet.

 Biverkningarna upphör dock relativt snabbt och de flesta vill börja använda Mela igen.

Preparatet är beroendeframkallande!

Om något av följande symptom uppträder skall du genast sluta ta Mela;
*Snålhet *Mytomani *Paranoja *Kleptomani *Emo-het *Heterosexuella tendenser

Förvaring och hållbarhet:
Förvaras oåtkomligt för mansgrisar, missbrukare och annat obehörigt folk.
Mela verksamma ämnen blir mer effektiva med åren varför inget utgångsdatum finns!

Någonstans skulle jag ärligt vilja påstå att jag inte exkluderar ett visst kön, en viss läggning, en viss typ (...hell! I det stora hela tror jag inte ens på den kategoriseringen). Det skulle harmonisera mer med min livåskådning och uttalade teorier.
Men i praktiken? Klart som fan.
Jag har män så att det räcker och blir över, i mitt liv.

Män som ger mig intellektuellt tuggmotstånd.

Och där slutar det.
Fler? Tack-men-nej-tack.

Guldkorn är få och länge emellan. Klickar man så är det en helt annan sak. Sådant händer dock mig en gång vartannat år, cirkumflex. Ingen risk, mao.

Vad bygger jag upp till?
Jo, den väldigt enkla proklameringen: jag är en tvångsmässig cyniker.

Har subjektet tur kommer han att bli ignorerad.

Har han otur kommer han att stöta på en frodig drygpåse och bli provocerad intill förbannelse.

Get it through your thick skull:
Jag behöver ingen stake, jag har tillräckligt av min egna.

//M

Då va men hemma igen...
Men hade mer än gärna stannat kvar där uppe  me Min Ann å alla andra..
Love you !!!

Haft de toppen bra.. Å planerar redan nästa resa upp......

/M

Hoppas ni hade trevligt !!!!!

Du som predikar hit & dit....
You make me sick !!!!!!!!!!!!!!!!!!

www.galaxypiercing.com

Detta är en krönika för de manliga läsarna.

Ni kvinnor bör genast upphöra med läsningen på det att kaffet inte må hamna i er vrånga strupe.

Här ska nämligen manlig förbrödring äga rum.


Låt mig börja med att ge er en fasansfull insikt i vad kvinnorna tycker om er män: NI är tråkiga.

I det yttrandet ligger två påståenden som har ett direkt samband med varandra.

 För det första är ni män, och de som vill bestrida det är välkomna att möta oss i envig när helst det passar.

Hur som helst så finns det inget som upprör oss i påståendet som sådant... Men i kraft av erat kön är ni även tråkiga, anser kvinnor.

Och det handlar inte om vanlig, mänsklig tråkighet, som till exempel en person som under ett bröllop berättar för alla gäster hur vacker hans eller hennes föräldrars begravning var och hur mycket kyrkan liknar den som begravningsakten ägde rum i.

Nej, den manliga tråkigheten är något helt annat.

Vänninor jag känner har  förklarat för mig vad det handlar om otaliga gånger.

Jag har dock uppdagat att det hela handlar om en hos kvinnor djupt rotad instinkt att komplicera saker och ting.

När en kvinna frågar mig vad ni anser om den klänning hon har tagit på sig, så säger ni, ärligt och praktiskt, att den är fin.

I hundra procent av fallen är det, av en outgrundlig anledning som har att göra med de instinkter jag nämnde, fel svar.

"Så säger du jämt" säger hon. Å Erat ansikte förvandlas härvid till en fågelholk.

Ytterligare ett exempel: Om ni män ser en fågel, tänker ni: "Kolla, en fågel".... NI går förbi den med en vänlig nick, ni kanske till och med känner efter i fickorna för att se om ni händelsevis fått med er lite brödsmulor på promenaden. Enkelt och praktiskt.

 Men skulle ni försöka fästa en kvinnlig promenadkamrats uppmärksamhet på djuret genom att högt säga just: "Kolla, en fågel", ja då har den manliga tråkighetsfaktorn åter slagit till.

Er kvinnliga promenadkamrat kommer då att förundras över eran bristande fantasi och er oförmåga att se att detta inte bara är en fågel, utan en näktergal som drillar kärlekens hymn i den vackra skymningen för alla älskande par som samlas för en stunds ömhet.

Problemet är naturligtvis att finna i det kvinnliga psyket och för detta är kvinnan att beklagas, snarare än att klandras.

När förhållandet med en man går över en mystisk, odefinierbar gräns, övermannas kvinnor av en våldsam drift att komplicera allt.

Det som i början var charmigt och gulligt hos mannen; den lilla kulmagen, grymtandena som svar på tilltal, hans söta små näshår och hans välvilliga attityd mot soffan, övergår nu till att bli attribut som man vanligen finner hos män i Stephen Kings romaner, eller som är otrogna bufflar i nätbrynja framför tv:n med en ölburk fastvuxen i handen.

Erra snarkningar, som i början var söta gurglingar i sömnen, har nu istället blivit en skilsmässofaktor betitlad "andlig grymhet".

Vet således detta, grabbar: det praktiska rakt-på-sak sinnelaget tilltalar i längden ingen kvinna, särskilt inte den ni lever med.

Praktiskt sinnelag är nämligen tråkigt.

Ni förstår nu att ni har lång väg att gå för att kunna läsa av de signaler hos kvinnan som indikerar att er gullighetsfaktor är i dalande och en hausse i tråkighet hotar.

Här bör jag göra klart att jag förvisso inte är den som har dessa kunskaper, jag är bara budbäraren som pekar ut problemet.

Det enda råd jag har att ge är: säg aldrig att kvinnans klänning bara är fin, säg att den på ett intrikat sätt påminner dig om en rennässansmålning ur den romantiska skolan och att hon kommer att bli kvällens drottning.

Annars blir det tråkigt för dig !!

//Mela

Plötsligt börjar det växa hår ur alla hål: öronen, näsan... och, ja, ni vet. Kollar olika kataloger och hittar en näshårstrimmer i Teknikmagasinet.

Eller fyra, om jag ska vara korrekt; en "billigare" för ynka 149 spänn, och så en lyxigare variant från Panasonic som går loss på nästan 199.

Det är dyrt med näshår.

PÅ jobbet snackades de om Näshår idag..
EN kollega brukar brukar ta hjälp av kökssaxen när stråna börjar spreta ut.

Jag vet, det är fånigt, men det tar liksom emot att knalla in till butiken och be att få titta på en näshårstrimmer sa han.

Ungefär som att fråga efter avlusningsmedel på Apoteket; varenda jävel vänder sig om och glor på en, som om man just strålats ner från Mars.

Eller som att köpa kondomer av den där snygga tjejen/killen på Pressbyrån. Det känns jobbigt.

Fast på senare år har kondomköpandet blivit mindre rosenkindat.

Idag är det ju helt OK att knulla. Sex är kul, sex är socialt, sex är tamigfan bra för både hyn och blodomloppet.

Idag behöver man inte skämmas för sina kondomköp, tvärtom så visar du som kund bara att du är en kul och porrig och social tjej/ kille.

Nä, då är det pinigare att tjacka en näshårstrimmer.

Tycker jag. För hur jävla kul, på en skala, är det att gå fram till en snygg expedit och liksom erkänna att man har problem med en massa hår i näsan? OK, nu är det många fula som jobbar på Teknikmaggan, men ändå...

Jag vill inte bjuda dem på det, heller.

Toaborstar är inte heller så skojigt att köpa, när jag ändå är inne på pinsamheter. Ni vet, en sån där man rensar toan med efter att ha utfört nummer 2. Sist jag köpte en toaborste råkade jag hamna hos en kassörs modell skitsnygg-kille-runt-tjugo och medan jag stod där och fipplade med betalkortet, så betraktade han mig uppifrån och ned, ingående, och jag kunde nästan höra hans tankegångar: "Jaha, den här kärringen  ska hem och skita, undrar om hon tvättar händerna efteråt...?"

En skitsak, kan tyckas, men det känns jobbigt. Skitjobbigt

//Mela

Idag har jag vansinnigt svårt för att hålla mig för skratt.

Jag garvar bokstavligen käkarna ur led.

Är alldeles upprymd av en blandning av pur förvåning och allmänt idiotgarvande åt människors oförmåga att inte inse hur jävla tragiska dom är.Eller man kanske kan kalla dem Tragikomiska.

Passar nog bättre med tanke på hur jag garvar.

Nu har den eventuelle läsaren läst om hur jag skrattar som fan framför burken flera gånger utan att begripa ett skit av vad det är jag egentligen har så förbannat roligt åt denna kväll.

Att jag upprepar mig beror på att jag försöker ta mig samman.

Så gott det går.

Jag har underlig humor.

Men man kan ju fan inte vänta sig nåt annat heller.

Hela jag är vansinnigt underlig.

Jag garvar åt inkommande mail i min inbox.

Jag är medlem på diverse sajter (3 st.) där jag i godan ro håller kontakt med diverse knaspåsar som med lite tid och tålamod har kommit att bli mina vänner.Utöver de goda vännerna finns sedan ett glatt antal människor som surfar runt i vild panik och SÖKER med ljus och lykta efter någon eller något att fördriva tiden med när mörkret faller.

Eller när det blir fullkomligt BÄCKSVART i deras redan så miserabla liv.

Det är då de skickar mail till vilt främmande, intet ont anandes människor som jag.

Givetvis så är mailet de skickar fullständigt seriöst från deras sida, och visst fan blir man ju smickrad av uppmärksamheten, precis som grisarna säkerligen njuter av uppmärksamheten såhär i juletider...

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget, men jag kan ju fan inte låta bli.Det fanns en bifogad bildfil i just det här mailet, och synen som mötte mina  ögon går fan inte att beskriva med ord.

Mailet var från en sån så kallad ”Master”, som genom hela mailet kallade mig för ”flickan”.Flickan hit,flickan dit.

Han tyckte bestämt att jag varit vansinnigt olydig och bara skulle må bra av att tuktas av honom i hans egenhändigt nyinredda ”smärtkammare”.(Tittade på bifogad bildfil) och höll på att smälla av.

Där står en man.Eller vad det nu ska föreställa, I Leopardmönstrade kallingar,och huva över skallen.I handen har han en ridpiska, och på det egenhändigt ihopspikade träkorset hänger ett par handklovar i postordermodell med samma leopardmönstrade tyg som hans brallor.(Här gör jag paus i ungefär en kvart, för jag ägnade ungefär så lång tid till att skura skärmen ren från kaffet jag sprinklade över den när jag drabbades av den där skrattsalvan jag beskrev ovan...)

Medan jag torkar skärmen och fnittrar så att tårarna sprutar så undrar jag ändå över vem den här mannen kan vara.

Förmodligen en helt vanlig snubbe, som efter utflugna barn och skilsmässa från frun,antagligen har tröttnat såinihelvete på att göra tebrickor i mosaik i hobbyrummet i källarn, så att han efter ett par tre groggar på fredagskvällen får ett infall, och målar om hobbyrummet och snickrar sig ett träkors av virket som skulle ha blivit ny altan på baksidan.

(Som likförbannat inte blev byggd, för att frugan skulle till att skiljas helt plötsligt).Vidare letar mannen fram en gammal Elloskatalog och beställer med stigande förtjusning ett par handbojor med leopardfluff samt ett par kallingar i matchande utförande.

När paketet anländer till posten kommande fredag står mannen först i kön till paketutlämningen.Med hjärtklappning.Digitalkameran är sedan länge redan riggad hemma i ”smärtkammaren”, (och förnim hans glädje när han hittar dotterns gamla ridpiska i garaget)Lyckan var total.

Efter att mannen sedan ätit sina köttbullar i gräddsås direkt ur konservburken, och tagit sig ett par groggar, stiger han andäktigt ner i sin ”smärtkammare” i källarn, tar på sig de nyinköpta kalsongerna, hänger upp handbojorna med fluff på korset och trär den sönderklippta vintermössan med hål endast för ögonen över skallen.

Och Poserar.Både med och utan ridpiska. Hela den fredagskvällen och halva natten, står han i olika poser, den ena mer vågad än den andra, övar framför spegeln i hallen på att försöka se riktigt Dominant ut, som en riktig Master,för att sedan kasta sig ner i ”smärtkammaren” för en ny serie bilder.När han så äntligen har hittat ett par bilder av alla de 364 han har knäppt som ser någorlunda ut, knäcker han en bärs, tar på sig morgonrocken i beige frotté och sätter sig vid datorn i arbetsrummet och skickar en av dessa bilder till mig.Och förmodligen sitter han där än och väntar på ett svar ifrån ”flickan” som behöver ”tuktas” i hans egenhändigt inredda ”smärtkammare”.

Alltmedan ”Flickan” fullkomligt garvar ihjäl sig i sin lilla del av världen...

Man skall dock aldrig glömma bort att alla människor är olika.

Och tur är väl det för fan, Ty om alla vore som mannen i Leopardmönstrade kalsonger,så voro vi totalt fucked up, ehuru illa det än kan låta.

Over&Out.

//Mela