Han satt vid bordet, elegent i sin kostym och sina handgjorde skor. Portföljen stod öppen och han hade tagit fram en penna. HON stod i dörröppningen och iaktog honom. Ett leende spred sig över hennes ansikte när hon såg han sitta där och jobba. Hon kunde se hans profil, den svaga rynkan av koncentration mellan dom starka svarta ögonbrynen, det bestämde daget kring munnen. Han var elegant. Och vacker, tänkte hon, på ett utpräglat och manligt sätt.. Hon överfölls av ett våldsamt begär att lösa upp den omsorgsfullt knutna slipsknuten, knäppa upp den välsittande kragen och hitta mannen där under. Hon slank in. Hennes skugga hann knappt falla över pappren innan hon satt gränlse i knät på honom och tryckte sin mun mot hans. Chock, förtjusning och lust sköt igenom Honom som ett tretungat spjut, där alla spetsarna va skarpa och välriktade. Pennan Han hade haft i sin hand hade skramalde fallit ur hans fingrar och Hans händer hade dykt in i hennes hår innan han drog nästa andetag. Genom något slags dimma kände han hur det ryckte i Hans slips -Va? <lyckades han få fram me något som liknade ett kraxande. Behovet av värdighet fick honom att harkla sig och hålla henne ifrån sig - Va är det frågan om? - Du vet...<hon underströk sina ord genom fjäderlätta kyssar över hela hans ansikte -Jag har alltid tyckt att en slips är ett fånigt klädersplagg på en man. Får den dig inte att kvävas? < frågade hon nyfiket... Han sa inget...Tittade bara på henne där hon satt... Sedan slet han av henne blusen och sköt undan stolen från bordet me ett ryck och lyfte upp henne. På väg ut mot köket snubblade han över en lös matta och slog hennes rygg i dörrkarmen. Hon bara skrattade, var fullkomligt andlös och benens skruvstäd kring hans midja hårdnade. Deras läppar förenades i en vild, desperat kyss. Njutningen for som ett spjut genom hela hennes kropp. Nu fanns det ingen återvändo. -Skynda dig.< va allt hon kunde säga... -skynda dig Hennes Ord pulserade i honom. Utan att tveka svängde han in i sovrummet och tillsammans med henne tumlade han ner bland dom redan tillstökande lakanen. Hennes kropp va som en motor, tankad för ett lopp. Hon hävde sig och rullade runt medans hennes andetag stöttes ut i brännande flämtningar. Om det va galenskap hon hade drabbats av så hade det drabbat honom också. Det fanns inte hos någon av dem vare sig tanke på eller behov av mjuka smekningar, av ljuva ord eller mjuka händer. De slet i varandra i djurisk omedvetenhet. Sömmar slets sönder, behov exploderade..... Och det va allt Gott folk!!! Resten får ni hitta på själva ;o) Använd fantasiiiiiiin...... *L* //M