Lycka är inte särskilt svårt.OM det finns något universalglädjepiller så brukar de flesta hävda att det inte är svårare än ett fungerande Förhållande.Det skulle nog även jag skriva under på - men sista tiden har en oinbjudengäst smugit sig på, en liten illvillig glädjedödare.Jag bär nämligen en på en gnanade oro över att jag ska göra något idiotiskt som ska sabba min ganska perfekta vardag samt relation och skicka tilbaka mig till det självömkande limbo jag kom ifrån.Förlåt mig alla lyckliga singlar.Jag tror säkert det går å ha ett lyckligt Sex and the City- tillvara, men tyvärr har jag varken självkontrollen eller psyket till de.Jag hamnar alltid i den mörkaste singelbakgården.Det e verkligen ingen tillvaro jag saknar.. Singeltiden alltså.Men ändå målar jag upp scenarier som garanterat skulle skicka mig tillbaka dit.Det e som en destruktiv, utomkroppslig kraft jag bara inte kan rå på.Det e som en makanism, eller störning ( you name it ), som gör att jag fantiserar om hur jag kan utforska var de yttersta gränserna för ett förhållande går..... :o/Exempel:Den här "produkten" verkar bra - vi är kära, har liknande intressen och värderingar, bra sex och han förstår mig när jag vill bli stöttad å när jag vill vara ensam.Men vad händer om jag skulle få ett Sjuk beroende av att umgås me mina tjejpolare? Eller om jag uppträder grinigt jämt å ständigt ?Okej..Jaha, det höll...Men.. Om jag skulle utvecklar en ny sorts hemsk ovana då som e så irriterande att jag själv nästan stör mig?Ahaa... Det börjar knaka lite, intressant...Och om jag gör det ännu värre då?!?.....Varför ?!?Varför har man en inre dragning till att fucka upp ett bra förhållande ?Kanske för att situationen e ovan.Hur undviker man att trilla när i fällan å begår de ödesdigra misstagen ?Ingen aning, men kanske måste man hitta sina ventiler så att "ondskan" får pysa ut där....//M

Hur många tror ni känner igen namnet Rocco Siffredi?
Ganska många skulle i alla fall jag gissa på.
Hur många av tio tillfrågade människor skulle svara ”ja” på frågan om dem känner igen det namnet. Just det. I´ll rest my case.
Hur har det egentligen blivit som det idag är?
Hur kommer det sig att porr är så otroligt tabubelagt?
Man kan tycka att det är konstigt.
Sex är något alla vill ha, ett mänskligt begär helt enkelt.
Och ändå så kan vi inte prata om det.
Ok, sex och porr är två skilda saker, jag vet det. Men jag tror att det också blivit två skilda saker enbart för att det inte ingår i våra normer att prata om sex.
På det viset har porr skapats.

Kan ni tänka er någon på en middag utbrista ”Rocco Siffredi, han är bra, jag gillar verkligen honom, han lever sig verkligen in i sina roller”. Hahahah….
När kommer vi få höra den egentligen!
Kan dröja, eller vad tror ni?

Vad kan vi som vanliga människor göra för att tvätta bort den här smuts-stämpeln som tyvärr infunnit sig i porrens värld.
Jo – börja efterfråga bra porr.
Fundera på hur ni skulle vilja ha det med en eventuell sexpartner, eller prata med din nuvarande partner, och börja sedan leta!
Bara genom att på allvar ställa krav på porren kommer den att så sakteligen bli bättre!
Och med bättre menar jag mer äkta.
Alltså, par som på allvar kan njuta av att ha sex med varandra för att sedan dela med sig av den upplevelsen på film..

( har nu en känsla av att NÅGRA kommer "Hoppa" på mig igen.. * asg*.. Men det bjuder jag på, för man måste väl få tycka å tänka som man vill va ?!?! )

//Mela

Han satt vid bordet, elegent i sin kostym och sina handgjorde skor. Portföljen stod öppen och han hade tagit fram en penna. HON stod i dörröppningen och iaktog honom. Ett leende spred sig över hennes ansikte när hon såg han sitta där och jobba. Hon kunde se hans profil, den svaga rynkan av koncentration mellan dom starka svarta ögonbrynen, det bestämde daget kring munnen. Han var elegant. Och vacker, tänkte hon, på ett utpräglat och manligt sätt.. Hon överfölls av ett våldsamt begär att lösa upp den omsorgsfullt knutna slipsknuten, knäppa upp den välsittande kragen och hitta mannen där under. Hon slank in. Hennes skugga hann knappt falla över pappren innan hon satt gränlse i knät på honom och tryckte sin mun mot hans. Chock, förtjusning och lust sköt igenom Honom som ett tretungat spjut, där alla spetsarna va skarpa och välriktade. Pennan Han hade haft i sin hand hade skramalde fallit ur hans fingrar och Hans händer hade dykt in i hennes hår innan han drog nästa andetag. Genom något slags dimma kände han hur det ryckte i Hans slips -Va? <lyckades han få fram me något som liknade ett kraxande. Behovet av värdighet fick honom att harkla sig och hålla henne ifrån sig - Va är det frågan om? - Du vet...<hon underströk sina ord genom fjäderlätta kyssar över hela hans ansikte -Jag har alltid tyckt att en slips är ett fånigt klädersplagg på en man. Får den dig inte att kvävas? < frågade hon nyfiket... Han sa inget...Tittade bara på henne där hon satt... Sedan slet han av henne blusen och sköt undan stolen från bordet me ett ryck och lyfte upp henne. På väg ut mot köket snubblade han över en lös matta och slog hennes rygg i dörrkarmen. Hon bara skrattade, var fullkomligt andlös och benens skruvstäd kring hans midja hårdnade. Deras läppar förenades i en vild, desperat kyss. Njutningen for som ett spjut genom hela hennes kropp. Nu fanns det ingen återvändo. -Skynda dig.< va allt hon kunde säga... -skynda dig Hennes Ord pulserade i honom. Utan att tveka svängde han in i sovrummet och tillsammans med henne tumlade han ner bland dom redan tillstökande lakanen. Hennes kropp va som en motor, tankad för ett lopp. Hon hävde sig och rullade runt medans hennes andetag stöttes ut i brännande flämtningar. Om det va galenskap hon hade drabbats av så hade det drabbat honom också. Det fanns inte hos någon av dem vare sig tanke på eller behov av mjuka smekningar, av ljuva ord eller mjuka händer. De slet i varandra i djurisk omedvetenhet. Sömmar slets sönder, behov exploderade..... Och det va allt Gott folk!!! Resten får ni hitta på själva ;o) Använd fantasiiiiiiin...... *L* //M

Det sägs att man vinner på ungefär var 4:e trisslott. Undrar om det är samma med killar, man måste kära ner sig och bli ledsen tre ggr innan man får en vinst?
Men då är ju frågan vad vinsten blir.
Jag menar, oftast vinner man ju bara en ny lott och då börjar karusellen om igen.
Eller så kan man spara de 25kr man vinner, men det kommer man ju inte långt på..
Oddsen för att vinna högstavinsten är så försvinnande liten att man börjar undra om det ens är värt att försöka?!

"Antingen har man tur i spel eller i kärlek". Yeah, då hade jag varit miljonär vid det här laget!
Jag är väl undantaget som bekräftar regeln antar jag.. Börjar undra om jag har en prislapp på ryggen, som en billig leksak på Br Leksaker.
När en kille har prickat pinnen i hålet och bedyrat hur speciell jag är några gånger ledsnar han och slänger mig i soporna för att leka med nästa.

Om jag visste oddsen hade jag kanske vågat springa glatt till närmsta återförsäljare och köpt en till lott, men de nitlotter jag råkat på hittils har dragit omkull min ekonomi rejält.
Vågar jag verkligen chansa en gång till och riskera att stå helt utan pengar?
Eller ännu värre - 'vinna en ny lott'.
Kanske bättre att spara sina slantar ett tag och leva på hoppet att man en dag köper en lott och faktiskt vinner något stort.


//M

Jag minns det nästan som igår...Jag och några kompisar på Gymnasiet skulle diskutera Våldtäckter..Vi var ett gäng på 6st mycke politiskt korrekta tjejer och killar som ville visa att detta va ett gemensamt problem som måste lösas.Men så kom disskutionen om hur man skulle se på "dom våldtagna tjejerna och killarna""Det visade sig att jag va ensam om att tycka att man inte skulle kalla som våldtagna för Offer.Ordet Offer betyder för mycke, det ligger så mycke i det som handlar om att vara maktlös och sorglig.Jag såg mig omkring och insåg rätt snabbt att jag inte kunde säga som det va till dessa människorna.Så fort jag berättat att jag blivit våldtagen skulle du antagligen se annorlunda på mig. Tycka så synd om mig att de inte visste vad dom hette och sedan inte kunna sätta ihop bilden av mig me bilden av våldtäksoffret och sen bara bli Fett förvirrade.Så jag hoppade av, för jag orkade inte lägga energi på att förklar att jag så klart kan slåss för mig själv.Det finns tyvärr en massa fördomar om våldtagna tjejer.Du vill inte identifiera dig med dem, för någonstanns i ditt huvud finns tanken att hon kanske va dum och naiv en sådan som försätter sig i dåliga situationer. Och nu är hon dessutom ett offer, klarar sig inte själv, trasig i själen.Hennes liv är förstört.Hört det förut (?!?!)En kompis som pluggar till lärare berättade att klassen suttit och diskuterat våldtäkter. Först tyckte hon det va lite jobbigt, för tänk om det fanns en "sån tjej" i klassen som hade varit med om det.Sedan kom hon på sig själv med att tänka att det så klart inte fanns nån våldtagen i klassen.Min kompis e inte dum, snarare tvärtom.Och det är inte konstigt att hon tänker så.Alla vet juh att när du blivit våldtagen är ditt liv förstört.Vad har du då på Lärarhögskolan att göra?Det svåra med att berätta om min våldtäkt har varit det där illa berörda i folks blickar.Många vet inte hur dom ska se på mig längre, som om jag blivit nån annan.I brist på annat säger dom att jag e stark som vågar berätta osv.Vilket är ett helt sjuk sätt att se det på.Att tala om saken borde vara självklart.Den enda styrkedeminstrationen jag gjort var att överleva, det gör sjukt ont i själen att bli våldtagen,jag va bara 12 år dessutom och visste inte hur jag skulle "hantera" allt efter.Kanske är det en del av processen att känna sig maktlös ett tag.Men det jag behövde var de runt mig som sa att jag inte var de.Det som fick mig att gå vidare var de som pekade på det som var starkt hos mig och att jag faktiskt överlevde en svår pärs.Ingen tjänar på att se ner på dom våldtagna, allra minst dom våldtagna sjävla.Mycke skit händer i världen tyvärr, men det fina är att alla alltid kan gå vidare, bara man får lite hjälp och uppmuntran från andra...Mela... Som vägrar vara OFFER...Men.. Måste tyvärr erkänna att minnena hunnit ikapp mig nu å förstör in vardag mer eller mindre..//m

En vanlig fråga när man diskuterar relationer är
- Var dra du din gräns för otrohet??
Det finns många gränser att kliva över.
Fantasier, Känslor, Flirt, Hångel, och sex..
Jag har varit otrogen....
Många av mina vänner Fnyser när vi pratar om mitt ”snedsteg”
Ett- därför jag bara va 15 år,Två- för att jag bara varit tillsammans me killen i 2 veckor, Tre- för killen jag ”snedstegade” med va en MUMSBIT :o)..
Jag dumpade min dåvarande kille snabbt efter det...Mumsbiten blidde det inget med..

Men det där med otrohet har fått många fler intressanta aspekter på senare år...
Flitigt porrfilmstittade har gjutit fast fantasin om en trekant i dom flesta killars huvuden..
Så när Flickvännen hånglar me sin tjejkompis ställs pojkvännen plötsligt inför två alternativ:
Ska han Känna sig besviken å bedragen eller Kåt och Förhoppningsful l?!?!?
Och varför e det isf okej för henne att kyssa den där tjejkompisen, men inte för honom ?
Det dilemmat mötte några vänner till mig för länge sen...
(vi kallar dom Sara och Peter)
Dom hade varit tillsammans i 2år..allt va underbart...Dom va det perfekta paret som skulle skaffa barn,Villa, Volvo och vovve...
Men iaf...Dom åkte till Fjällen på skidsemester..
Saras Bisexuella kompis Anna åkte med dom..
Efter en dag i backen, afterskiin, och några vin flaskor hamnade dom i stugan där dom drack ännu mer å blev riktigt berusade...
Anna halade kärleksfullt in Sara i en skrubb..Dom hånglade på skoj...Mer å mer..
Men innan Sara visste ordet av det satt hon me huvet mellan låren på Anna...
Peter fick veta vad som pågick och växlade mellan något slags ursinne och att drabbas av en effekt som gav en Överdos Viagra..

En vecka senare var det inte att undra på att hans förhoppningar blomstrade när han å Sara efter en helkväll på stan skulle sova över hos Anna.....
Problemet var bara att det va just SOVA Sara ville göra..
Sara somnade snällt på madrassen trotts Peters Suckande å stönande...
Men hon vakna ganska snabbt igen....
Av konstiga...Ljud...Sådana ljud som uppstår när två personer har trevligt med varandra... Och dom som hade trevligt va Peter å Anna...Hennes Kille å BÄSTA kompis...

Men Lung nu!!!
varför skulle detta va värre?
Peter gjorde juh bara det som Sara å Anna gjorde..
Varför va det fel när han gjorde det men inte när hon gjorde det?!?!?

Sara stormade ut iaf..Men kom på att hon glömt väskan så hon va tvungen att gå tbx..
Och på vägen slog insikten ner i henne
”varför förlåt Peter mig för nåt som jag inte kan förlåta honom för???”
..Det krävdes lite heta diskutioner och arga ord...
...Men allt blev iaf bra mellan dom...

Alltså...
Snedsteg e INTE okej...Inte åt nåt håll!!!
Men jag vet hur lätt det e å "trampa" fel.

//M