Jag har funderat på en sak som slagit mig först under senare tid, då jag kommit i kontakt med många människor och diskuterat "utmattningstillstånd" o.dyl

Kan det vara så att den som verkar svag i sina egna eller andras ögon, egentligen är den som är stark?

När jag har läst om människor som blivit "utbrända" (ja, jag vet att man inte ska säga så), eller pratat med andra, så visar det sig att detta oftast är ambitiösa och omtänksamma människor som sätter andra framför sig själva.

Det är vanligast att den som är utbränd är en kvinna mellan 30-40 år.

 Mitt i karriären, med familj och hem. Man ska hålla många bollar i luften och delar både hjärtat och hjärnan i tusen bitar för att alla ska få sitt.

Jag tror, personligen, att många kvinnor tar ansvar för mycket och har svårt att slappna av och göra en sak i taget.

Det är oftast vi som fixar presenterna till barnkalasen, som planerar maten och handlar, som ser till att boka klipptid till barnen och planera nya klädinköp inför nya dagissäsongen.

Självklart gör männen mycket också! Kanske samma saker, eller helt andra, också viktiga saker. Men går dom ofta med skuldkänslor för att dom inte räcker till?

Funderar dom över om barnen har bra kompisar eller om dom ätit ordentligt?

Är vi kvinnor, mammor, mer nojjiga?

Eller betyder det bara att vi använder oss av nåt sorts sjätte sinne och är skapta så att vi har koll på fler saker samtidigt?

Hur många känner inte igen sig i följande; I tidningen finns en platsannons som inköpschef på Ica. Mannen säger till sin fru att han funderar på att söka tjänsten. Kvinnan skakar på huvudet och säger "Men du har väl ingen erfarenhet av sånt arbete?"

Mannen säger: "Nej, men det vet väl inte dom på företaget och någonstans måste man ju börja för att få erfarenhet".

Kvinnan, i det här fallet skulle aldrig komma på tanken att söka jobbet. Mannen söker och brer på lite i sin ansökan och låtsas som han aldrig har gjort annat än jobbat som inköpschef.

Vad beror detta på? Kvinnor och män är olika.

Kvinnor är svaga, eller starka. Män är svaga, eller starka också.

Sen finns det kvinnor som har mer av det manliga och tvärtom.

Kanske klassas utbrända i samhället som svaga? Är alkoholister svaga?

Eller är dom bara "bättre människor" som inte klarar av att leva i en hjärtlös värld?

Starka människor som har haft otur eller blivit illa behandlade.

Eller som rentav har en sjukdom. Är det accepterat att alkoholism är en sjukdom?

Är depression en sjukdom, eller ett tillstånd? Både och? `

Är en alkoholist en svag människa?

Är en cancersjuk människa en svag människa?

Vem är stark och vem är svag? Varför ska man skämmas för att man bränt ut sig? För att man gett och gett och till slut inte orkar mer?

Jag ser massa människor som äter medicin p.g.a depressioner och som tycker att dom är helt värdelösa för att dom inte klarar av mer.

Styrka för mig är, att inse att den som är sjukskriven kan vara mycket starkare, än den som är chef.

styrka som sagt... Just nu e jag inte stark...
Eller e jag de ??!?

//M

http://www.youtube.com/watch?v=mr4VEbt4zSw

//Mela