Hon va en glad tjej..
Hon hade fötterna på jorden, va en omtyckt tjej bland kompisarna..
Hon va duktig tävlignsryttare och Älskade verkligen livet...
Inget kunde stoppa den Flickan.. Inget hinder va för stort för henne..
Hon tog sig över höga berg.. Och djupa dalar me ett leende på läpparna..
Hon älskade att sjunga... Och folk älskade att lyssna på hennes röst..
" Den tjejen kommer gå långt" sa många när dom såg Flickan...

En kväll.. En regnig septemberkväll...
Flickan va 12...
Hennes "nya pappa" och en kompis hade druckit öl hela kvällen..
Pappan hade somnat på soffan...
Kompisen kom upp till Flickan och skulle säga God natt..
Flickan älskade verkligen Pappans kompis..
Han hade alltid varit så snäll, han va rolig, och han och flickan älskade att åka bil snabbt och lyssna på Alice Cooper å sjunga i kapp...
Den kvällen sa han inte god natt som han brukade..
Han kysste henne inte på pannan och  sa " God natt min ängel, i morron nya utmaningar som du kommer klara med galans "..
Han kröp ner till henne och andades i hennes öra...
Han luktade illa... Flickan tyckte inte om honom när han luktade så...
Han viskade saker i hennes öra som hon inte gillade...
Han pratade om att " dom nu skulle ha en hemlis för hela världen" ....
Flickan började gråta.. Men tyst.. Inombords...
Han rörde henne...La sig på henne...
och det blev svart.......
Flickan stängde in sig.. i Ett rum.. långt inom sig själv...
Hon kastade nyckeln långt bort så ingen skulle hitta den...

Från den dagen...Va den glada lilla flickan borta...
Hon blev en arg flicka... Som trodde att alla ville göra henne illa..
Hon satt ofta själv... Själv i sitt rum i sitt huvud....
I Huvudet målade hon upp en världsbild där alla va snälla, där det va som vanligt... Där ingen gjorde nån nåt illa...
Hon skulle stanna i sitt rum i huvudet resten av sitt liv...
Å ingen annan skulle få vara med henne där.. Bara hon..

Pappas kompis kom och hälsade på många gånger...
Och varje kväll Sa han god natt på sitt speciella sätt...
På det "hemliga sättet"... Sccchhh........

Den Lilla flickan sa inget... Det va en hemlis... Och ingen gillar en skvallerbytta...

//Mela

När du går och ser en Härlig snyftfilm och " The End " dyker upp på vita duken kanske du inte alls vill att filmen ska vara över, men du accepterar slutet och samlar ihop dina pinaler.
MEd en tår i ögonvrån går du mot utgången, fri att gå vidare med ditt liv.
Tänk om verkligheten kunde vara lika enkel.
Om " The End " lyste framör dina ögon när din kärleksaffär vsr över och du bara förväntades samla ihop dina grejer och gå.
Men i verkliga livet är det tyvärr inte så fin regisserat.
Människor e inte stereotyper och simpla, och förhållanden följer aldrig manus.
När en kärleksrelation tappar farten är det allra svåraste att veta om och när det har blivit dags att gå vidare.

När du provat allt för att rädde ett förhållande på dekis och inget får det att glöda igen kan det vara dags attt göra det svåraste av allt och helt enkelt försöka gå vidare.

Men varför sticker så många av oss bara ner huvudet i sanden å låtsas som ingenting istället ??
Jag tror att den främsta orsaken kan va rädsla.
För livet efter ett långvarigt förhållande är alltid okänt.
Tiden som "vi" istället för "jag" har ändrat din status bland vänner och familj.
Den har förändrat din livsstil och till och med vad du äter och shoppar.
Antar många är rädda att se sig själva som singlar igen.
Men ibland måste man våga se rädslan i vitögat och hitta sätt att övervinna den.

****

//Mela

Ja jäklar..

Vissa människor.. * ska man skratta eller gråta *

 Dom växer nog aldrig upp...

Tur dom inte har barn..

Jäklar.. Då hade det varit synd om barnen...

Dom kan inte ens ta hand om sig själva liksom...

Meeeeen.. Jag e inte klar än.. No way...

Avvaktar bara...

Människor e falska.. Falska.. Lögnaktiga..  Å Fega...

Ska endast anagera mig i mina vänner som inte suger energin av mig, trött på alla "energi-vampyrer" som suger ut allt...

Förstör erat eget liv istället för dom som har det bra.. !!!!

//M

Har inte så mycke kvar som ni kan suga ut nu.

Alla suger musten ur mig och jag pallar inte mer..

Jobbar för mycke.. Sover för lite..

Ställer upp för alla.. Å inget får man tbx..

Förstå att jag e slut som människa och inte orkar mer.

Ta för fan tag i era egna problem, hysta inte över allt på mig.

För jag orkar inte.

Jag har fullt upp med å hålla mitt eget huvud över ytan.

Försöka simma själva.. Dra för fan inte ner mig åxå...

Även jag har känslor... Jag e en människa..

Och jag e less på att bli sårad av alla..

Less på att bli sviken av alla..

Och förbannat less på att alltid va där för alla..

Back off...

Parasiter..

//Mela

Såg lite ljus igår... Å i morse.. Sen drogs rullgardinen ner igen..

undra om den åker upp igen..

Verkar tyvärr inte så...

Han brukade titta på mig å le...Han brukade blinka en gång extra eller röra på sina örongbryn när han log mot mig...Han kramade mig me värme ä känsla...Han studerade mig på nätterna när han trodde jag sov...Han lyssnade när jag pratade..Nu kramar han mig för att jag vill.Han ler ett stelt leende när han ser mig...Han studerar mig inte längre på nätterna...Han ler mot henne när han ser henne..Han lyssnar när hon pratar..Varför ?!?!?//mela