Jag hade skjutit på det i veckor, men nu var jag verkligen tvungen att köpa en ny behå.
Varje gång va det samma trauma, främst beroende på att fortfarande, efter alla dessa år, inte har en susning om vad jag har för storlek.
Det normala förfarandet brukar vara att jag hugger en nehå som " ser ut att passa", eller går på mått som jag "tror att jag har haft".
Å resultatet av detta är att jag har ett antal behåar där brösten håller på att ramla ur alldeles för små kupor eller så försvinner dom i tygmassorna och måste räddas av Brösträddningsjouren.
För mitt otränade öga ser alla behåar lika stora/små ut trotts att jag vet att det e avsevärd skillnad på min byst och Victroia Silverstedts dyrköpta "grand-sice-meloner".
Men den här gången hade jag gett mig sjutton på att jag skulle ha en behå som satt snyggt !!!

-Be expediten om Hjälp !! < tipsade mig vänninan, som är något av en expert på sådana här saker. Eh?
Skulle jag, som knappt kan visa hud för min vänner, låta en vilt främmande människa strirra på mina bröst och min nakna, svettiga överkropp (?!?!)
Vänninan måste verkligen skämta med mig aprilo (?!)
Jag bestämde mig för att trots allt följa hennes råd.
Inne i en butik tillhörande en känd kedja mötte jag ett exemplar av " Den perfekta Expediten", vars enda uppgift var att skrämma slag på icke perfekta kunder.
Hon hade stränga svarta glasögon och snörpte åt måttbandet under bysten så att jag va nära att svimma. Som om det va en korsett, inte en behå jag skulle köpa.

- Du är en sjuttiofemma, fastslog hon.
Och vem var jag att protestera ?
Trots att jag hade en känsla av att det borde vara en bokstav också.
Med samma uttråkade rutin som en programmerad robot plockade hon ut ett par olika modeller som jag fick ta med mig in i provhytten.
Själv fick hon stanna utanför - hade jag kunnat låsa tygskynket bakom mig hade jag vridit om tre varv.

Ett antal behåar provades och förkastades.
När jag försökte förklara vad som var problemet med dem, trumpetade " Den perfekte Expediten", ut över hela butiken:
- Men du måste juh dra åt axelbanden !!!
Återigen idiotförklarad som kvinna, för att jag inte har bröst dom uppfyller "Den Perfekta Expeditens" bröstnormer och ens begriper sig på axelband !
jag insåg snabbt att här gällde det att komma ut med livet i behåll - jag köpte en av "hennes behåar".
Den satt....sådär.
Jag kom att tänka på när jag va barn och besökte en doktor, som under undersökningen pekade på min navel och skämtsamt frågade om jag visste vad det var. Med ett barns osvikliga sinne för livets väsentligheter svarade jag prompt:
- Det vet itte jag. Me det HÄR är iallafall prösten !!

Det är inte mig det är fel på.
En expedit ska kunna hitta en snygg behp till allt och alla.
Oavsett vad hon tycker om den blekfetsvettiga varelse, som man alltid tycks förvandlas till i provhyttens obarmhjärtigt vita ljus.
Och jag vill återerövra den lilla flickans absoluta förströstan i att hennes "pröst" var vackra och viktiga !!
Nästa gång det är dags att köpa ny behå ( om sisådär tio, femton år...) så ska jag gå in i butiken, hugga " Den perfekta Expediten" i kragen och väsa:
- Det här är mina bröst och nu ska du hitta den perfekta behån till dem !!!

//Mela.. som efter många år "lärt sig" hitta rätt i behå-djungelns alla siffror å bokstäver...