Jag kan inte låta bli.. Måste blogga lite om SEX igen...

Är jag galen (?!?!)

Jag har börjat störa mig på allt gnäll över porren, det hyckleri som finns överallt det är för mig en gåta hur sex fortfarande kan vara så extremt tabu belagt. Läste någonstans att när vi har tak över huvudet och mat på bordet är nästa drift som måste tillgodoses sex.

Jag är lite mer åt det hållet att mat och sex delar på första platsen tak över huvudet känns inte lika viktigt.

Jag kan förstå att man kan ha invändningar om porr industrin som sådan, det är en arbetsmiljö som mig veterligt saknar både kollektivavtal samt köns neutrala löner. Jag arbetar fackligt och som kvinna, känner jag att jag vill få till "stånd" rättvisa löner lika lön för lika arbete.

Kan se framför mig hur en facklig representant kommer till en inspelningplats och blir fullkomligt bombaderad av frågor som; "Jag har gjort 12 scener idag, jag fick bara 30 minuter till lunch och regisören mobbade mig när jag inte kunde få ribba, jag känner mig kränkt" eller

"Måste jag verkligen köpa mina egna viagra tabletter ? borde inte arbetsgivaren stå för den kostnaden?"

Dom flesta som har invändningar mot porren, anser att kvinnor blir gjorda till objekt och sex leksaker samt att man utnyttjar och förnedrar kvinnor. Jag kan till stor del hålla med om att en del av industrin är grym och visar en snedvriden bild av både sexualitet och kvinnor.

Det sagt, så gäller det inte hela industrin.

Jag är långt ifrån någon expert på porr eller porrfilm mer än någon annan tjej i min ålder men precis som det finns bra och dåliga normla spelfilmer så gäller även samma regler för porren.

Jag fick en konstig ide(jag får många sådana) om man städar upp i branschen en snubbe som Bert Milton skulle ju kunna vara härföraren till ett sådant städ jobb skulle porren bli mera legitim ?

Jag menar lek med tanken att man tar fram en slags kravmärkning för porrfilm. Hur skulle kravmärkningen se ut ?

hm låt mig försöka hitta på något...

*I den här filmen är samtliga skådespelare medlemmar i facket

* Ingen person har förnedrats eller utnyttjats mot sin vilja

*Inga droger förekom under inspelningen

*I enlighet med gängse diskrimineringslagar fanns skådespelare med olika kulturella och religösa bakgrunder.

*Kom ihåg att det scener som visas är gjorda av proffs innan ni försöker något dylikt hema försäkra er om att alla vill samma sak och glöm inte glidmedel.

Jag vet att jag provocerar en aning men tänk efter, om en riktig kravmärkning av porren skulle finnas samt att man kunde garantera att ingen for illa och att alla i filmen  verkligen gjorde det dom ville var hittar du nu motståndet till porr ?

Ta bort det som dom flesta har emot porren så är det reducerat till folk som har sex med varandra framför en kamera.

Troligtvis kommer folk att tro att jag är helt från vettet men det stör inte mig, jag tycker folk ska sluta hyckla.

Om nu alla är så hemskt emot porren varför är det så att när du söker på vad som helst i stort sätt på säg google så får du upp porrsidor som träff?

Jag läste att om man tog bort all porr från internet skulle det bara finnas en sida kvar och på den sidan skulle det stå "Bring back porn to the internet". Industrin skulle inte vara så stor om det inte fanns ett extremt stort kundunderlag, porren har mörka sidor det kan jag inte säga något om men det går inte att döma ut all porr för att det finns dålig porr.

En intressant fakta detalj är att porr industrin hjälpte till att skapa internet samt flertalet "säkra" betalningstjänster via internet.

Tyvärr så kommer jag framstå som en liten snuskis för många det bjuder jag på jag hymmlar inte med att sex är viktigt för mig.

För ni andra som i hemlighet håller med mig sluta skämas för att ni tycker om sex.

Jag tycker att alla för övrigt ska läsa Jenna Jamesons bok "Att älska som en porrstjärna" ....

=)

//M

På Högstadiet va det inte lätt.

Det enda sätter att distanskommunicera me sina ragg var att ringa hem till deras föräldrar.

Som om det inte va jobbigt nog med handsvett och bankande hjärta, så skulle man slussas genom fnissande storasyskon eller buttra fäder.

Mottagandet kunde åxå bli en smärtsam indikator på var man stod i förhållandet.

" Mattias, det e nån ståååscha igen " ( eller fjälla eller flicka, men där ja bodde sa dom Ståscha )

Jaha, IGEN, tack så mycke.

Men räddningen va nära .

Snart kom dom första mobiltelefonerna.

Pinsamhetsfaktorn vad gällde telefonsamtal gjorde en störtdykning.

Och detta visade sig vara starten på en strid ström tekniska hjälpmedel och finesser som kommit att assistera människan i hennes försök att kommunicera med det andra könet.

Det moderna Flirtandets tidsera var här =)

E-mailförhållande: En sorts romans som filmatiserats i den usla filmen " Du har mail" me Tom Hanks.

för min egen del va det hösten 97.

Jag hade nyss börjat på Gymnasiet.
en dag kom det ett kul mail till mig från en av killarna i 2.a ring.

Jag mailade tillbaka - och e-mail-romansen hade tagit sina första stapplande steg.

Jag minns den sköna förväntansfulla känslan när jag öppnade mailen varje morgon.

Skulle det ligga nåt och vänta på mig ?

Och det gjorde det nästan alltid, och svarade tillbaka.

Det slutade med att vi flyttade ihop och va tillsamans i 3 år.

Visa nummer: Nästa tekniska grej att lanseras var Nummerpresentation.

Ett gissel för oss som gillar at ringa på fyllan ( och ångra oss djupt morgonen efter).

Å andra sidan Möjliggjorde det en kommunikations-idé som blev stort där jag bodde .Tyvärr fick de inte fotfäste i resten av sverige.

Det kallades "Fate un squillion " (gör en liten ringning )
Man ringde en signal( så numret kom upp i rutan) och la på, som ett slags " jag tänker på dig ".

Men... hands Up..

Teknikmarknadens bästa drag måste vara.....

*trumvirvel*

SMS....

Sms:et har sannolikt tusentals äktenskap på  sitt samvete.

Allt blir så enkelt me sms, saker som kan vara jobbiga och säga över telen.. Man knappar ner och SKICKA...

Sååå jääla enkelt..

//M

En kväll när jag var och handlade lösgodis på affären här hemma gjorde jag en mindre deltagande observation (det heter så på "skolspråk").

När jag plockade åt mig godis så började jag fundera över hur folk beter sig när de ska köpa lösgodis.

Det är riktigt kul att se, alla beter sig exakt likadant.

Det är lite svårt att beskriva, men jag ska försöka.

Det är så att när det är flera personer på lösgodisavdelningen så är man jättenoga på att man inte ska "störa" varandras boxar.

 Föreställ er att jag plockar i en låda, då bör du plocka godis i boxarna som ligger åtminstone två boxar från den jag gräver i.

För om du kommer för nära den boxen jag är i, då är det något konstigt med dig. Det märker man när någon av slump råkar vilja ha det godiset som ligger i boxen brevid den jag håller på med.

Då roffar man åt sig några godisar lite snabbt och tar några raska kliv därifrån.

Likadant är det när man är färdig med en godisbox och man vill till de boxarna som den andra personen är upptagen med.

Då väntar man lite sådär avslappnat med att den andra personen också blir färdig så att man kan ta de där gemensamma kliven och liksom byta platser med varandra.

Den ena personen tar ett steg bakåt, smyger runt den andra medan den andra lika smidigt rör sig i sidled till den andra delen av godishyllan.

För det värsta är om man skulle befinna sig på samma halva på godishyllan samtidigt.

När jag stod där i full färd med att plocka ner godis i påsen så tänkte jag även vad som skulle hända om jag skulle behöva nysa.

Och just när jag stod där och funderade så letade sig en liten nysning genom näsan. Jag vände mig från godiset och nös.

Då vände sig personerna om och tittade lite argt på mig.

Jag kände verkligen att de tänkte: men usch vilket äckel, jaja, det är lördag och vi ska hem och äta godis!

Det är en slags undermedveten gemensam godiskultur som råder i Sverige, svår att beskriva. Men vi vet exakt hur vi ska bete oss där.

 På godisavdelningen är vi alla jämlika.

Där spelar inte kön, ålder eller sexuell läggning någon roll.

Alla är vi jämlikar bland godislådorna!

//M

Jag läste något kul här som jag har funderat länge över!
Eftersom alla är så ärliga så ska jag minsann berätta att jag har varit med 18 st.
Och är 26 år.
Varit ihop med Pelle sedan jag var 21.
Blev av med oskulden när jag var 13.
Hade ett långt förhållande från att jag va 15 år tills jag va 18 ( + nån månad ).
Har varit utan sex som längst i 8 veckor och det var precis efter jag fick barn!
Slutsatsen är alltså att jag hade 17 stycken under fem år, 2 av dessa va "one night stands"
Detta har gjort att jag känner min kropp så grymt väl, älskar min kropp, kan komma på en minut ( om jag bara vill ), är skit bra på oralsex och min man har aldrig klagat på hur jag är i sängen!
Se det så här alla ni som känner att ni haft en aning för många...
Det går inte att ändra på så varför bry sig?
Ni hade inte haft erfarenheten som ni har idag, om ni inte hade experimenterat!
Killar kan göra det utan att skämmas, då kan vi det också!
18 stycken and damn proud of it! Så det så!”

Killar e juh sk. KUNGAR när dom "knullar me många "

Å Tjejer e Slampor !!

Hell NO....

Då e ni killar lika mycke slampor ni =)

//M

Bling-Bling-Klovar is the Shit !!!!!!!!!!!!!!

Detta är en krönika för de manliga läsarna.

Ni kvinnor bör genast upphöra med läsningen på det att kaffet inte må hamna i er vrånga strupe.

Här ska nämligen manlig förbrödring äga rum.


Låt mig börja med att ge er en fasansfull insikt i vad kvinnorna tycker om er män: NI är tråkiga.

I det yttrandet ligger två påståenden som har ett direkt samband med varandra.

 För det första är ni män, och de som vill bestrida det är välkomna att möta oss i envig när helst det passar.

Hur som helst så finns det inget som upprör oss i påståendet som sådant... Men i kraft av erat kön är ni även tråkiga, anser kvinnor.

Och det handlar inte om vanlig, mänsklig tråkighet, som till exempel en person som under ett bröllop berättar för alla gäster hur vacker hans eller hennes föräldrars begravning var och hur mycket kyrkan liknar den som begravningsakten ägde rum i.

Nej, den manliga tråkigheten är något helt annat.

Vänninor jag känner har  förklarat för mig vad det handlar om otaliga gånger.

Jag har dock uppdagat att det hela handlar om en hos kvinnor djupt rotad instinkt att komplicera saker och ting.

När en kvinna frågar mig vad ni anser om den klänning hon har tagit på sig, så säger ni, ärligt och praktiskt, att den är fin.

I hundra procent av fallen är det, av en outgrundlig anledning som har att göra med de instinkter jag nämnde, fel svar.

"Så säger du jämt" säger hon. Å Erat ansikte förvandlas härvid till en fågelholk.

Ytterligare ett exempel: Om ni män ser en fågel, tänker ni: "Kolla, en fågel".... NI går förbi den med en vänlig nick, ni kanske till och med känner efter i fickorna för att se om ni händelsevis fått med er lite brödsmulor på promenaden. Enkelt och praktiskt.

 Men skulle ni försöka fästa en kvinnlig promenadkamrats uppmärksamhet på djuret genom att högt säga just: "Kolla, en fågel", ja då har den manliga tråkighetsfaktorn åter slagit till.

Er kvinnliga promenadkamrat kommer då att förundras över eran bristande fantasi och er oförmåga att se att detta inte bara är en fågel, utan en näktergal som drillar kärlekens hymn i den vackra skymningen för alla älskande par som samlas för en stunds ömhet.

Problemet är naturligtvis att finna i det kvinnliga psyket och för detta är kvinnan att beklagas, snarare än att klandras.

När förhållandet med en man går över en mystisk, odefinierbar gräns, övermannas kvinnor av en våldsam drift att komplicera allt.

Det som i början var charmigt och gulligt hos mannen; den lilla kulmagen, grymtandena som svar på tilltal, hans söta små näshår och hans välvilliga attityd mot soffan, övergår nu till att bli attribut som man vanligen finner hos män i Stephen Kings romaner, eller som är otrogna bufflar i nätbrynja framför tv:n med en ölburk fastvuxen i handen.

Erra snarkningar, som i början var söta gurglingar i sömnen, har nu istället blivit en skilsmässofaktor betitlad "andlig grymhet".

Vet således detta, grabbar: det praktiska rakt-på-sak sinnelaget tilltalar i längden ingen kvinna, särskilt inte den ni lever med.

Praktiskt sinnelag är nämligen tråkigt.

Ni förstår nu att ni har lång väg att gå för att kunna läsa av de signaler hos kvinnan som indikerar att er gullighetsfaktor är i dalande och en hausse i tråkighet hotar.

Här bör jag göra klart att jag förvisso inte är den som har dessa kunskaper, jag är bara budbäraren som pekar ut problemet.

Det enda råd jag har att ge är: säg aldrig att kvinnans klänning bara är fin, säg att den på ett intrikat sätt påminner dig om en rennässansmålning ur den romantiska skolan och att hon kommer att bli kvällens drottning.

Annars blir det tråkigt för dig !!

//Mela

Plötsligt börjar det växa hår ur alla hål: öronen, näsan... och, ja, ni vet. Kollar olika kataloger och hittar en näshårstrimmer i Teknikmagasinet.

Eller fyra, om jag ska vara korrekt; en "billigare" för ynka 149 spänn, och så en lyxigare variant från Panasonic som går loss på nästan 199.

Det är dyrt med näshår.

PÅ jobbet snackades de om Näshår idag..
EN kollega brukar brukar ta hjälp av kökssaxen när stråna börjar spreta ut.

Jag vet, det är fånigt, men det tar liksom emot att knalla in till butiken och be att få titta på en näshårstrimmer sa han.

Ungefär som att fråga efter avlusningsmedel på Apoteket; varenda jävel vänder sig om och glor på en, som om man just strålats ner från Mars.

Eller som att köpa kondomer av den där snygga tjejen/killen på Pressbyrån. Det känns jobbigt.

Fast på senare år har kondomköpandet blivit mindre rosenkindat.

Idag är det ju helt OK att knulla. Sex är kul, sex är socialt, sex är tamigfan bra för både hyn och blodomloppet.

Idag behöver man inte skämmas för sina kondomköp, tvärtom så visar du som kund bara att du är en kul och porrig och social tjej/ kille.

Nä, då är det pinigare att tjacka en näshårstrimmer.

Tycker jag. För hur jävla kul, på en skala, är det att gå fram till en snygg expedit och liksom erkänna att man har problem med en massa hår i näsan? OK, nu är det många fula som jobbar på Teknikmaggan, men ändå...

Jag vill inte bjuda dem på det, heller.

Toaborstar är inte heller så skojigt att köpa, när jag ändå är inne på pinsamheter. Ni vet, en sån där man rensar toan med efter att ha utfört nummer 2. Sist jag köpte en toaborste råkade jag hamna hos en kassörs modell skitsnygg-kille-runt-tjugo och medan jag stod där och fipplade med betalkortet, så betraktade han mig uppifrån och ned, ingående, och jag kunde nästan höra hans tankegångar: "Jaha, den här kärringen  ska hem och skita, undrar om hon tvättar händerna efteråt...?"

En skitsak, kan tyckas, men det känns jobbigt. Skitjobbigt

//Mela

Idag har jag vansinnigt svårt för att hålla mig för skratt.

Jag garvar bokstavligen käkarna ur led.

Är alldeles upprymd av en blandning av pur förvåning och allmänt idiotgarvande åt människors oförmåga att inte inse hur jävla tragiska dom är.Eller man kanske kan kalla dem Tragikomiska.

Passar nog bättre med tanke på hur jag garvar.

Nu har den eventuelle läsaren läst om hur jag skrattar som fan framför burken flera gånger utan att begripa ett skit av vad det är jag egentligen har så förbannat roligt åt denna kväll.

Att jag upprepar mig beror på att jag försöker ta mig samman.

Så gott det går.

Jag har underlig humor.

Men man kan ju fan inte vänta sig nåt annat heller.

Hela jag är vansinnigt underlig.

Jag garvar åt inkommande mail i min inbox.

Jag är medlem på diverse sajter (3 st.) där jag i godan ro håller kontakt med diverse knaspåsar som med lite tid och tålamod har kommit att bli mina vänner.Utöver de goda vännerna finns sedan ett glatt antal människor som surfar runt i vild panik och SÖKER med ljus och lykta efter någon eller något att fördriva tiden med när mörkret faller.

Eller när det blir fullkomligt BÄCKSVART i deras redan så miserabla liv.

Det är då de skickar mail till vilt främmande, intet ont anandes människor som jag.

Givetvis så är mailet de skickar fullständigt seriöst från deras sida, och visst fan blir man ju smickrad av uppmärksamheten, precis som grisarna säkerligen njuter av uppmärksamheten såhär i juletider...

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget, men jag kan ju fan inte låta bli.Det fanns en bifogad bildfil i just det här mailet, och synen som mötte mina  ögon går fan inte att beskriva med ord.

Mailet var från en sån så kallad ”Master”, som genom hela mailet kallade mig för ”flickan”.Flickan hit,flickan dit.

Han tyckte bestämt att jag varit vansinnigt olydig och bara skulle må bra av att tuktas av honom i hans egenhändigt nyinredda ”smärtkammare”.(Tittade på bifogad bildfil) och höll på att smälla av.

Där står en man.Eller vad det nu ska föreställa, I Leopardmönstrade kallingar,och huva över skallen.I handen har han en ridpiska, och på det egenhändigt ihopspikade träkorset hänger ett par handklovar i postordermodell med samma leopardmönstrade tyg som hans brallor.(Här gör jag paus i ungefär en kvart, för jag ägnade ungefär så lång tid till att skura skärmen ren från kaffet jag sprinklade över den när jag drabbades av den där skrattsalvan jag beskrev ovan...)

Medan jag torkar skärmen och fnittrar så att tårarna sprutar så undrar jag ändå över vem den här mannen kan vara.

Förmodligen en helt vanlig snubbe, som efter utflugna barn och skilsmässa från frun,antagligen har tröttnat såinihelvete på att göra tebrickor i mosaik i hobbyrummet i källarn, så att han efter ett par tre groggar på fredagskvällen får ett infall, och målar om hobbyrummet och snickrar sig ett träkors av virket som skulle ha blivit ny altan på baksidan.

(Som likförbannat inte blev byggd, för att frugan skulle till att skiljas helt plötsligt).Vidare letar mannen fram en gammal Elloskatalog och beställer med stigande förtjusning ett par handbojor med leopardfluff samt ett par kallingar i matchande utförande.

När paketet anländer till posten kommande fredag står mannen först i kön till paketutlämningen.Med hjärtklappning.Digitalkameran är sedan länge redan riggad hemma i ”smärtkammaren”, (och förnim hans glädje när han hittar dotterns gamla ridpiska i garaget)Lyckan var total.

Efter att mannen sedan ätit sina köttbullar i gräddsås direkt ur konservburken, och tagit sig ett par groggar, stiger han andäktigt ner i sin ”smärtkammare” i källarn, tar på sig de nyinköpta kalsongerna, hänger upp handbojorna med fluff på korset och trär den sönderklippta vintermössan med hål endast för ögonen över skallen.

Och Poserar.Både med och utan ridpiska. Hela den fredagskvällen och halva natten, står han i olika poser, den ena mer vågad än den andra, övar framför spegeln i hallen på att försöka se riktigt Dominant ut, som en riktig Master,för att sedan kasta sig ner i ”smärtkammaren” för en ny serie bilder.När han så äntligen har hittat ett par bilder av alla de 364 han har knäppt som ser någorlunda ut, knäcker han en bärs, tar på sig morgonrocken i beige frotté och sätter sig vid datorn i arbetsrummet och skickar en av dessa bilder till mig.Och förmodligen sitter han där än och väntar på ett svar ifrån ”flickan” som behöver ”tuktas” i hans egenhändigt inredda ”smärtkammare”.

Alltmedan ”Flickan” fullkomligt garvar ihjäl sig i sin lilla del av världen...

Man skall dock aldrig glömma bort att alla människor är olika.

Och tur är väl det för fan, Ty om alla vore som mannen i Leopardmönstrade kalsonger,så voro vi totalt fucked up, ehuru illa det än kan låta.

Over&Out.

//Mela