På Högstadiet va det inte lätt.

Det enda sätter att distanskommunicera me sina ragg var att ringa hem till deras föräldrar.

Som om det inte va jobbigt nog med handsvett och bankande hjärta, så skulle man slussas genom fnissande storasyskon eller buttra fäder.

Mottagandet kunde åxå bli en smärtsam indikator på var man stod i förhållandet.

" Mattias, det e nån ståååscha igen " ( eller fjälla eller flicka, men där ja bodde sa dom Ståscha )

Jaha, IGEN, tack så mycke.

Men räddningen va nära .

Snart kom dom första mobiltelefonerna.

Pinsamhetsfaktorn vad gällde telefonsamtal gjorde en störtdykning.

Och detta visade sig vara starten på en strid ström tekniska hjälpmedel och finesser som kommit att assistera människan i hennes försök att kommunicera med det andra könet.

Det moderna Flirtandets tidsera var här =)

E-mailförhållande: En sorts romans som filmatiserats i den usla filmen " Du har mail" me Tom Hanks.

för min egen del va det hösten 97.

Jag hade nyss börjat på Gymnasiet.
en dag kom det ett kul mail till mig från en av killarna i 2.a ring.

Jag mailade tillbaka - och e-mail-romansen hade tagit sina första stapplande steg.

Jag minns den sköna förväntansfulla känslan när jag öppnade mailen varje morgon.

Skulle det ligga nåt och vänta på mig ?

Och det gjorde det nästan alltid, och svarade tillbaka.

Det slutade med att vi flyttade ihop och va tillsamans i 3 år.

Visa nummer: Nästa tekniska grej att lanseras var Nummerpresentation.

Ett gissel för oss som gillar at ringa på fyllan ( och ångra oss djupt morgonen efter).

Å andra sidan Möjliggjorde det en kommunikations-idé som blev stort där jag bodde .Tyvärr fick de inte fotfäste i resten av sverige.

Det kallades "Fate un squillion " (gör en liten ringning )
Man ringde en signal( så numret kom upp i rutan) och la på, som ett slags " jag tänker på dig ".

Men... hands Up..

Teknikmarknadens bästa drag måste vara.....

*trumvirvel*

SMS....

Sms:et har sannolikt tusentals äktenskap på  sitt samvete.

Allt blir så enkelt me sms, saker som kan vara jobbiga och säga över telen.. Man knappar ner och SKICKA...

Sååå jääla enkelt..

//M

Då har man blitt me Glasögon igen.
Yees.. Öhum... såå fint..

Borde vara van, hade glasögon från 4års ålder tills ja va 12, dock hatade jag dom då.

Men man kan förstå mig..

dom va stora som flaskbottnar. Och va ROSA.. Hade visst ett par Blå åxå..

Help....

Ibland gick ja in på toa å bröt sönder dom å skyllde sen på lillebror..

Så mycke hatade jag dom..

Dom jag fått nu.. Dome  inte flaskbottnar..

NU e det mer "sträng-skolfröken-look" över mig..

Och hellre de ...

//M