Undra vart mitt liv tog vägen (?!?!)

Oj... Där sprang det visst förbi.........

//M

I´m freaking out !!!!!!!!!!!!!!!!!

Visste inte om jag skulle bli stolt, ledsen eller skita i det, så jag låter det bero just nu.
Men nu kommer jag ihåg hur hur liten själen kan bli när små ord växer till stora klippblock som faller över en människa.
Ingen elak baktanke fanns bakom dom men ändå slog dom luften ur mej!
Jag känner redan till allt om mej, jag har faktiskt levt med mej längre än någon annan har gjort.

Kanske jag inte känner till alla djup i mej men det som syns ser jag faktiskt!
Jag gör massor just nu för att förändra gamla rutiner i mitt liv och har kännt mej tillfreds med att det  en dag kommer att vara klart.
Pendlar lite nu av sprudande upptäckar glädje och tvivel och en del saker (oftast små och obetydliga) får mej att tappa bort min motivation lite!
Så i går var det dags igen!

Men det är väl så med en människa under stora förändringar i livet, saker i livet som ändras gör mej liten på nytt i ovana situationer och sägs det ord som jag inte vet hur jag ska hantera så reagerar jag som liten.

Så nu på morgonen kändes det inte jätte roligt.

Har betraktat mej som en Picasso tavla, inte för att den är dyrbar, utan för hur den ser ut:
Objektet är snett, vinnt, fyrkantigt och totalt tillintetsägande!
Och är det så jag är, verkligen...

Hmmm, kanske måste börja studera matematik?
Asymmetri tillhör det va?