Micke...

Han pillade på min pärla... Han pillar ALLTID på pärlan...

Han har hemska "tvångtankar " om att pilla på min pärla...

//Mela

I hear the ticking of the clock
I’m lying here the room’s pitch dark
I wonder where you are tonight
No answer on the telephone
And the night goes by so very slow
Oh I hope that it won’t end though
Alone

Till now I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone
How do I get you alone

You don’t know how long I have wanted
To touch your lips and hold you tight
You don’t know how long I have waited
And I was going to tell you tonight
But the secret is still my own
And my love for you is still unknown
Alone

Till now I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone
How do I get you alone
How do I get you alone
How do I get you alone
Alone, alone

Sjuuukt underbart bra låt...
//Mela

Tack....
Tack alla ni som gjorde min ÖSD resa så jävla underbar...
Ann: Du e... du e så jävla underbar... Saknar dig !!!...Tack förr att du läxade upp "stirrapan" i lördags.....
Andreas: Du me din gula tändare...*skrattar*
Johan: Sotaren... Det ska väl inte behöva dröja 10 år igen.. ?!?!.. :o)
Micke: Tack för att du sjöng för mig.. "leende gullbruna ögon ":..*skrattar*
Christine: Vill bara pussa på dig !!!.. :o)
Peter: Bästa "papps" man kan ha....
Mormor: Önskar jag blir som du !!!....
Simon: trots att du mobbar min dialekt.. Så e du rätt snäll...

Miss you all.. Se you next time.. :o)

Jag är en svart, trasig själ som oftast är snäll, generös och omtänksam,

men det är inte lätt att vara snäll och omtänksam i en kall,

fyrkantig värld som den vi lever i.

När jag varit snäll och omtänksam ett tag och inser att jag åter

igen inte fått något tillbaka, då blir jag bitter och kylig,

iaf mot de som bara tagit från mig och inte givit

detsamma tillbaka.
När DU är med mig så kan du ta av din mask och vara

dig själv,

är du ledsen ska jag hålla om dig och låta dig tala ut om

vad som tynger dig,

men

bara om du vill.
Ja sån är jag,

men vilka fler är sånna?

Vilka vågar öppna sig, ge av sig själva, torka någon annans

tårar,

lyssna på någons smärta de bär inom sig?
Jag är inte rädd för andras smärta,

jag är inte rädd för

djupa ärr, tårar, blod och brännmärken.
Det jag är rädd för

är att göra andra ledsna och arga,

jag är rädd att skada andra oskylldiga, varma själar,

jag är rädd att göra fel, jag är rädd för andras kyla,

jag är rädd för att bli utskälld och att tårar på någons kinder

ska ha orsakats av mig.
Jag är också rädd för misslyckanden, rädd att inte utvecklas positivt,

 rädd att bli osynlig, rädd att bli hånad,

rädd för min inre smärta, rädd för mina känslor,

rädd för krav,

 rädd att tappa kontrollen.
Rädd för mycket

utom era svarta själar.

Vi lever i en galen värld..

Å Jag e sådär... Crazy Crazy...

Därför har jag gjort en Anchor Piercing...

Å Stolt e jag........

smärtan... den e lovely !!!!

Kicken.. underbar.....

Man vill bara ha mer....

Mina piercingar har iof åxå ett syfte....

Mycke har jag inom mig.. Som jag inte alla gånger får ut..

Kicken å smärtan.. Hjälper...

Så... De e min terapi...

Min kropp e ett tempel som ska smyckas !!!

//M