Idag har jag vansinnigt svårt för att hålla mig för skratt.

Jag garvar bokstavligen käkarna ur led.

Är alldeles upprymd av en blandning av pur förvåning och allmänt idiotgarvande åt människors oförmåga att inte inse hur jävla tragiska dom är.Eller man kanske kan kalla dem Tragikomiska.

Passar nog bättre med tanke på hur jag garvar.

Nu har den eventuelle läsaren läst om hur jag skrattar som fan framför burken flera gånger utan att begripa ett skit av vad det är jag egentligen har så förbannat roligt åt denna kväll.

Att jag upprepar mig beror på att jag försöker ta mig samman.

Så gott det går.

Jag har underlig humor.

Men man kan ju fan inte vänta sig nåt annat heller.

Hela jag är vansinnigt underlig.

Jag garvar åt inkommande mail i min inbox.

Jag är medlem på diverse sajter (3 st.) där jag i godan ro håller kontakt med diverse knaspåsar som med lite tid och tålamod har kommit att bli mina vänner.Utöver de goda vännerna finns sedan ett glatt antal människor som surfar runt i vild panik och SÖKER med ljus och lykta efter någon eller något att fördriva tiden med när mörkret faller.

Eller när det blir fullkomligt BÄCKSVART i deras redan så miserabla liv.

Det är då de skickar mail till vilt främmande, intet ont anandes människor som jag.

Givetvis så är mailet de skickar fullständigt seriöst från deras sida, och visst fan blir man ju smickrad av uppmärksamheten, precis som grisarna säkerligen njuter av uppmärksamheten såhär i juletider...

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget, men jag kan ju fan inte låta bli.Det fanns en bifogad bildfil i just det här mailet, och synen som mötte mina  ögon går fan inte att beskriva med ord.

Mailet var från en sån så kallad ”Master”, som genom hela mailet kallade mig för ”flickan”.Flickan hit,flickan dit.

Han tyckte bestämt att jag varit vansinnigt olydig och bara skulle må bra av att tuktas av honom i hans egenhändigt nyinredda ”smärtkammare”.(Tittade på bifogad bildfil) och höll på att smälla av.

Där står en man.Eller vad det nu ska föreställa, I Leopardmönstrade kallingar,och huva över skallen.I handen har han en ridpiska, och på det egenhändigt ihopspikade träkorset hänger ett par handklovar i postordermodell med samma leopardmönstrade tyg som hans brallor.(Här gör jag paus i ungefär en kvart, för jag ägnade ungefär så lång tid till att skura skärmen ren från kaffet jag sprinklade över den när jag drabbades av den där skrattsalvan jag beskrev ovan...)

Medan jag torkar skärmen och fnittrar så att tårarna sprutar så undrar jag ändå över vem den här mannen kan vara.

Förmodligen en helt vanlig snubbe, som efter utflugna barn och skilsmässa från frun,antagligen har tröttnat såinihelvete på att göra tebrickor i mosaik i hobbyrummet i källarn, så att han efter ett par tre groggar på fredagskvällen får ett infall, och målar om hobbyrummet och snickrar sig ett träkors av virket som skulle ha blivit ny altan på baksidan.

(Som likförbannat inte blev byggd, för att frugan skulle till att skiljas helt plötsligt).Vidare letar mannen fram en gammal Elloskatalog och beställer med stigande förtjusning ett par handbojor med leopardfluff samt ett par kallingar i matchande utförande.

När paketet anländer till posten kommande fredag står mannen först i kön till paketutlämningen.Med hjärtklappning.Digitalkameran är sedan länge redan riggad hemma i ”smärtkammaren”, (och förnim hans glädje när han hittar dotterns gamla ridpiska i garaget)Lyckan var total.

Efter att mannen sedan ätit sina köttbullar i gräddsås direkt ur konservburken, och tagit sig ett par groggar, stiger han andäktigt ner i sin ”smärtkammare” i källarn, tar på sig de nyinköpta kalsongerna, hänger upp handbojorna med fluff på korset och trär den sönderklippta vintermössan med hål endast för ögonen över skallen.

Och Poserar.Både med och utan ridpiska. Hela den fredagskvällen och halva natten, står han i olika poser, den ena mer vågad än den andra, övar framför spegeln i hallen på att försöka se riktigt Dominant ut, som en riktig Master,för att sedan kasta sig ner i ”smärtkammaren” för en ny serie bilder.När han så äntligen har hittat ett par bilder av alla de 364 han har knäppt som ser någorlunda ut, knäcker han en bärs, tar på sig morgonrocken i beige frotté och sätter sig vid datorn i arbetsrummet och skickar en av dessa bilder till mig.Och förmodligen sitter han där än och väntar på ett svar ifrån ”flickan” som behöver ”tuktas” i hans egenhändigt inredda ”smärtkammare”.

Alltmedan ”Flickan” fullkomligt garvar ihjäl sig i sin lilla del av världen...

Man skall dock aldrig glömma bort att alla människor är olika.

Och tur är väl det för fan, Ty om alla vore som mannen i Leopardmönstrade kalsonger,så voro vi totalt fucked up, ehuru illa det än kan låta.

Over&Out.

//Mela