Jag satt på bussen på väg ner till Centrum för att möta upp ann..

Vi skulle ha en hel-dag på stan å shoppa och ha trevligt..
Såg fram emot det...

Åkte förbi snötäckta granar, gamlisar ute me sina sparkar, några minusgrader å det va ljuvligt.. En underbar dag !!

- Du vad som en dotter för mig, hörde jag rösten bakom mig

Och rösten kände jag igen...
- En dotter behandlar man inte så, sa jag...

- Jag visade bara min kärlek till dig, sa han och sträckte fram handen och klappade min kind..
Och det va som att alla hemska minnen kom tillbaka !!!

Jag bara frös till is, kunde inte säga nåt, ville skrika å springa därifrån, men va som paralyzerad..
Rädd !!!.....
Flashbacks, allt spelades upp för mig som en film, ast 100gr verkligare, som att det va nu det hände.. Samma känsla, rädsla och ilska sköljde över kroppen..
- Kanske vill återuppleva våra minnen nångång... Jag ringer, sa han och gick av bussen...

Han hörde inte av sig.. tack o Lov..
Men sen kunde ja inte gå ett steg utan att vända mig om ofta för och kolla så ingen va bakom..

Idiot!!.. hemska äckliga människa...

Du måste ut ur mig !!!
du vrider kniven om och om igen och det gör så ont, försvinn bara......

Du förstör så mycke för mig !!!!

//M