Jag flyr och har aldrig mått så bra i hela mitt liv.

Flyr bort från alla som tror de känner mig, flyr för att slippa förklara varför jag inte vill svara i telefonen, flyr för att slippa vara någon jag inte är.

Börja om från nytt, gå vidare, slippa vara… 

Hur ska jag förklara för mina vänner att jag flyr undan dem utan att såra dem? 

Mitt behov av ensamhet överskrider de flesta människors och hur dumt det än låter klarar jag inte av pressen av att måsta vara en bra vän vilket inkluderar att höra av sig, umgås och bestämma saker och ting i förväg.

Man väljer inte alltid sitt eget helvete utan helvetet väljer dig.

För att överleva måste vi ibland beträda vägar som vi aldrig hade planer på att vandra och som tyvärr oftast är fulla av rötter och stenar.

Om vi lyckas ta oss genom helvetesvandringen kommer nästa stora prövning, att kunna gå vidare och leva bland alla människor runt omkring oss. Oftast inser vi att detta inte är möjligt så istället väljer vi en mask, ett ansikte som egentligen inte är vi, bara för att kunna interagera med den verkliga verkligheten.

Att låta masken falla är farligt, jag vågar inte vara den jag egentligen är samtidigt som det förintar mig att vara den jag inte är.

Hur jag än väljer förlorar jag...

/M

En flicka sitter ihop trängd i ett hörn å gråter, hennes tårar är av blod, som sakta rinner ner för hennes kinder, hon har trasiga kläder, det finns ärr över hela hennes kropp, de är nått som plågar henne, nått som gör henne illa var kväll, nått som försöker bränner hål på hennes själ, när det kommer, så sitter hon tyst, i aktar varje steg det tar, för hon vet att när som helst så gör det illa henne igen, var natt så tänker hon i tystnad, varför mig, vad har jag gjort, varför kan det inte bara döda mig, på morgonen syns hon inte, hon finns inte på dagen, hon finns endast på natten, alla kvällar lika dana, alla nätter lika långa, ty hon vet blott icke, att hennes liv ebbade ur henne, den där kvällen, då månen färgades röd av blodet som rann ur hennes armar.

///// over and out