Jag har alltid funderat på varför det e så viktigt för många tjejer det här me förlovning och bröllop (?!?!)
Vill alla tjejer verkligen gifta sig ??
Är det något genetiskt som vi har med oss sedan apstadiet och barnsben ?
Går alla tjejer och nynnar på "dam dam dadaam" så fort dom hittar en kille det känns lite seriöst med ??
Dom flesta svara juh att det e ett sätt och visa hela världen att man älskar varandra och att man valt att leva resten av sitt liv med varandra.
Å det kan jag köpa, hela de där happily ever afterkonceptet.

Men själva bröllopet !!
Vad är grejen med det igentligen ??

Det är igentligen inget mer än en fest som är några timmar och går loss på, många gånger minst hundratusen.
En fest då man måste bära en opraktisk klänning och gå runt i klackar som är allt annat än sköna.
Man blir placerad brevid svärföräldrar, sin fulla farbror osv och man måste vara trevlig och social.
Man får inte bli för full, då kan man inte dansa valsen i den opraktiska kläniningen och man kommer antagligen stuka båda fötterna i skorna me skyhöga klackar....
Under själva vigselakten måste man hålla masken och inte få en fnissattack eller svimma av smärta pga skorna.

Nä...
Jag är gift.
Det hela tog en sådär.. 5 minuter... Täby stadshus.
Jag kunde efter vigseln dricka ( om jag kände för det) hur mycke jag ville, jag kunde gå i mina trasiga converseskor och jag behövde inte dras me hemska släktingar....
Bättre än så kunde det inte bli !!
Sen blev det en himlans massa kronor billigare också...
Men inte va våran vigsel sämre för det inte..

//Mela... Borgeligt vigd men lika mycke gift för de

Madde Frågar ”Har du någon gång fejkat en orgasm?”
Jajjamänssan!!! När jag va ung o dum.svarar jag.....

Sedan kom jag på grejen, alltså såhär, ponera att jag skulle va kille *tar på mig skogshuggarskjorta* sådär nu blev det lite lättare va?

Okej då fortsätter vi, jo jag träffar en tjej som jag dejtar.
Tycker om henne jättemycket, köper blommor, skickar små gulliga mess, bjuder på middag, släpar mig igenom en olidlig shoppingrunda för hennes skull, strör rosor på sängen, tänder ljus, pysslar om henne när hon har mens, tycker `Vänner´ är det bästa TV-programmet ever, är snäll, trogen, tuff men med kontakt med mitt känsliga jag, älskar söta kattungar, glitter och annat tjafs, målar gärna och tycker om scrapbooking
.....nä vänta nu jag va ju kille juh!
Fan sorry jag drev iväg där lite *asg*

Jo iallafall, vi hamnar till slut i säng och jag kör hela registret, hon kommer säkert tre gånger eller nå´t och jag känner mig som en hingst!

Så nästa gång vi har sex kör jag ju givetvis mina mirakelmoves som funkade förra gången.
Problemet är bara att tjejen fejkat och därigenom gett mig bilden av att det är så hon vill ha det, så när jag leker Cowboy igen *yihaaa* viskar könsord i hennes öra och slår benen om henne när hon är ovanpå, så ångrar hon att hon ville ge oss en andra chans i bingen.
Inte såå smart va?

Lösningen på det hela är väl egentligen att snacka om det, jag vägrar, men jag fejkar inte iaf, det förstör ju bara.

Va fasen ibland funkar det bara inte och det är väl inte mer med det, jag hade inte velat ha en tjej som fejkar iaf.

Det är väl ändå viktigast att det är skönt med sex
eller är orgasm viktigast?

//M som slutat fejka

Gud, ge mig sinnesro att
acceptera
det jag inte kan förändra,
mod
att förändra det jag kan, och
förstånd
att inse skillnaden

//M