Världens ensammaste människa, är det fel att man känner sig ensam, men det är konstiga tankar som försöker fråga mig hela tiden, jag är inte ensam men känner mig ensam. Vad är det som försöker manipulera mig? Jag söker varje ögonblick som stabilerar och balanserar min ensamhet. Många känner sig ensamma och är ensamma.

Det är jobbigt att kriga med den känslan, är det att jag känner mig ensam, i mitt hjärta är det att jag inte tror på min omgivning är det att de säger att de håller sig av mig, är det bara att de vill ha mig i deras liv men de skulle inte bry sig om att jag känner mig ensam är det för att de vet att jag är inte ensam men vad kan de göra åt den saken att jag känner mig ensam?

 De förstår inte och skiter i det, som alla gör. Alla agerar till om man ser någon som är ensam då bryr man sig om personen, men hur gör ni när ni förstår att någon känner sig ensam men är inte ensam, ni bryr inte om de och tycker att de är löjliga. Hur än låter det nog mycket konstigt.

Det kanske är förvarningar till mig i framtiden är det att jag känner mig ensam är det att jag blir ensam en dag efter att jag har förlorat alla nära och kära för det är av naturen. Jag kanske får tidiga orokänslor, starka maginstinkter till hur det kommer att kännas till ett helvete men under den tiden har jag bearbetat med ensamhetens helvete är det att jag förstår att naturen tar nära och kära från oss alla?

Jag måste brotta med den känslan för att inte behöva leva med den känslan redan nu nu när allt känns bra.

//Mela