Kanske handlar det om att släppa taget..
Kanske handlar det om nåt annat.
Jag har en väldigt kluven inställning till Staden jag levde mina första 10 år i.
Vet inte hur jag ska ställa mig till Göteborg..

Måste man veta det ?
Låt oss säga att man måste de.. Lek lite me tanken..
Bodde i Östersund i 9 år.. Sthlm nu i 6 år.. Mina första  år på jorden levde jag som sagt i Göteborg, alltså, största delan har jag bott i Gbg..
Men trots detta har de Stora Händelserna ägt rum på andra platser.
Visst, jag föddes där, en november dag, Men sen då?.. vad har Götet gett mig ?
Min första Kyss skedde på annan plats... Oskulden blev jag av med långt ifrån Gbg... Jag förlovade mig.. Inte heller det i Gbg...
Första fyllan hade jag iof i Gbg.. när jag va 11..

Till och med första kräkfyllan med efterföljande bakfylla från helvetet kan Götet stoltsera med.
Men sen då ?!?!
Gbg är en stad jag bott i. Mer än så är det inte...
Och det har märkts dom senare åren när jag besökt Gbg igen..
Alla som nångång kört ned för backen förbi Delsjön vet vad jag pratar om.
Plötsligt ser man Götlaborg i all sin ära.
På ett par sekunder ser man alla sevärdheter på horisonten.
Allt från Liseberg till Ullevi och Älvsborgsbron.

För mig var det en märklig känsla att åka ner för backen.
Känslan av att se Göteborg  igen.
Den va så bekant.. Men åxå så oehört främmande..

Padda, Liseberg, Avenyn, Svenska mässan, och Slottsskogen...
nää.. Tyvärr Gbg... jag e ledsen.. Det räcker inte...
Känns ingen sorg för mig..
Men jag har släppt dig.. Jag tillhör Jamtland...
Jamtlandstause är va jag är å kommer alltid vara..

Sorry Gbg...

//mela