Jag minns det som om det var igår.
Jag satt inne i gardinen med armarna, handlederna bara,

synliga för era oseende blickar.
Jag tror jag försökte fly...

Lyckades rätt bra den gången... Jag flydde från er, byggde upp min mur och blev en annan för några år.

Jag flydde inte för att jag inte älskade er...
Utan för att jag trodde ni inte älskade mig.

Ni fanns inte där, då jag verkligen behövde er.

Så jag flydde.. Med mina armar i gardinerna.

Nu e jag sådär rädd igen.

Jag vill inte fly denna gången.

Jag vill bara att ni visar, att ni finns för mig.

Ja kommer aldrgi be er att hålla om mig och vagga mig.

Men snälla.. se att det e det jag vill...

Behöver er inte på samma sätt, men lika mycke behöver jag er !!

Så jävla rädd just nu

//M

Hemma från sjukhusvistelse nr.2
Opererades i lördags morse...
Å tankarna snurrar nu å mår väl inte sådär jättebra kan jag säga..
Men.. I´m till Kicking...

Nu får man bita ihop lite å visa hur tuff man e, och hoppas att

alla dom andra undersökningarna går bra..
Men sjuukt nervös å vill nog helst gömma mig nu..

Så e jag lite osynlig nu vet ni varför....

//M